Kure Kure Martin - Känd från P3

Trogna läsare känner till hur jag genom åren förföljt kändisar på ett relativt obehagligt vis. Bland "stalkade" kändisar hittar vi Henric de la Cour, Kringlan och Anna Ternheim eller Frida Hyvönen.

Det är därför med stor glädje jag kan konstatera att mina mer osympatiska och obehagliga sidor nu gett frukt. Detta i form av publikation av en av mina alla fantastiska bilder på Sveriges Radios hemsida under programmet Funky Town:



Det är Kringlan som Googlat sig själv och på så sätt halkat in på Kure Kure Blogg för att erbjuda sig själv möjligheten att spara ner bilden till en folkbildande Public Service-artikel.

Då jag inte får någon ekonomisk ersättning för bilden kan jag inte annat än ställa frågan:
Skall jag betala TV-licens eller borde jag få del av andras betalade TV-licens?

Jag kan personligen tycka att jag borde få en del av Public Service-kakan och kanske få, ja vad skall vi säga... 3% av licenspengarna denna månad.

Känns det rimligt?

Ålder är bara en siffra

Såhär i renoveringstider har jag mot slutet blivit mer och mer filosofisk och ägnat min lediga tid åt tankar och funderingar.

Nu när jag precis talade med min bror dök fler frågor upp i huvudet. Frågor om när barn slutar vara barn och vad barn som fortfarande är barn kan förväntas hantera.

Jag vill därför öppna för diskussion i ämnet och startar det hela med ett par av mina högst personliga funderingar:

• Är det ok att låta en tvååring vara hemma ensam och ta hand om disken medan de "vuxna" t.ex. går på fotboll?

• Kan man förvänta sig att en 2-3 åring kan bila bort t.ex. en golvbrunn eller trappa, om man åker och hyr bilningsmaskinen åt honom/henne?

• När kan man sluta barnsäkra lägenheter och lämna vassa föremål, verktyg och plankor med spikar hullerombuller på alla golv?

Välkomna in i diskussionen såväl föräldrar, barn och barnlösa.

Bonaqua Silver goes kattguld

Trogna läsare vet att jag är vän av vackra ting och smarta saker. Trogna läsare vet även att jag föraktar produkter med onödigt emballage och som saknar funktion. Helt enkelt min personliga kamp för en vackrare värld, både visuellt och miljömässigt.

Det är med andra ord inte så konstigt att jag rasar över Coca-Cola som väljer att promota köpevattnet Bonaqua Silver med hjälp av en fullständigt meningslös miljöbov:



Vi talar om ett skal i plast i vilket man skall placera de små tetraförpackningarna som innehåller ungefär 1/3 klunk vätska. Det tar uppskattningsvis 3 gånger så lång tid att få in förpackningen i plasthöljet som det tar att dricka upp innehållet. Samtidigt är det ungefär 400 % så dåligt för miljön att prångla ut en sjuk mängd plasthöljen som ingen rimligtvis kan behöva.

Lite svårt att motivera denna kampanj kan man tycka. Och så undrar folk varför företag som Coca-Cola har så dåligt rykte...

Gratis är godare

När jag i helgen tog mina ärenden till Möllevångstorget, eller "Mölletorget" som kidsen säger, så hände följande:

Torget stänger 15.00 och runt 14.50 hör jag en försäljare skrika: "Alla melon 10 kronor, köp, köp, köp!"

Om någon säger hoppa så hoppar jag. Med andra ord tog det inte många sekunder tills min samlade ekonomi utväxlats mot detta:



Döm av min förvåning och fasa när försäljaren direkt efter att ha tagit emot mina pengar skriker: "Alla melon gratis!!!"

Jag rasar! Här går man och gör rätt för sig och så är det de smygväntande korparna till snåljåpar som går vinnande ur striden.

Inget ont som inte har något gott med sig. Väl hemma utspelade sig denna scen:



20:- för att hålla Jenny både nöjd och sysselsatt i 15–20 minuter får anses vara fullt acceptabelt.

Det är en sjuk värld vi lever i

Lyssna på detta mina vänner. Lyssna och förfasas!

Jag och Jenny flyttade i helgen tillbaka till lägenheten i människobyn, efter en tid i hus. Med tillbakaflyttandet kommer även arbetet med att plocka hem bohaget.

När vi igår skulle bära in våra saker var vi tvungna att lämna en del av bohaget i trappuppgången, den låsta trappuppgången, medan vi bar upp andra saker.

Det var här någon helt kallblodigt, ondskefullt och genomlömskt stal våra tennisracketar från trappuppgången. Vi lämnade dem obevakade i max 30 sekunder.

Kure Kure Martin analyserar medan han rasar
För att lyckas stjäla tennisracketar som lämnas obevakade i en trappuppgång i mindre än 30 sekunder måste man handla snabbt. Man bör nog ha tjuvaktigheten i ryggmärgen och handla på instinkt. En instinkt som säger "jag respekterar inte andra människors egendom och bör förstöras".

Jag rasar!

Efterlysning

Vill du bli vansinnigt hyllningsbloggad och få sjukt med respekt?

Det enda du behöver göra är att vara elektriker och kunna hjälpa till imorgon (söndag).

Get rich or die trying to be elektriker.

Dagens Jenny

Jag vill påpeka att jag idag skulle kunna blogga tidernas sjukaste Dagens Jenny, men av hänsyn till min familj (läs: Jenny) avstår jag.

Däremot kan jag blogga en annan Dagens Jenny:

En relativt kortväxt dam kommer fram till Jenny i snabbköpet och frågar om Jenny, som är relativt lång, skulle kunna tänka sig att hjälpa henne att plocka ner en förpackning som står på högsta hyllan. Jenny svarar då med sin lenaste röst:

"Det är därför vi långa människor finns, för att hjälpa till"

På egna vingar

Trogna läsare känner till Fingal the fågel - Känd från internet. Ni andra kan uppdatera er HÄR, HÄR, HÄR och HÄR.

Idag fick den gastkramande följetången ett abrupt slut. Fingal the fågel - Känd från internet har nu fått prova sina egna vingar. Nedan ser vi en autentisk bild på fågeldamerna, utsända av Polisen, som förde bort Fingal the fågel - Känd från internet till nya marker och utmaningar.



så var du plötsligt inte vår
kan någon förstå hur tiden går?
nyss låg du här intill mitt bröst
och lät din husvärd ge dig tröst
men nu är du alltså inte vår

jag minns dom stunder som vi haft
av sorg och glädje, gråt och skratt
jag minns det som det var igår
var gång jag kysste bort en tår
men nu är du alltså inte vår

vad fick du med dig ifrån mig?
vad hann jag någonsin lära dig?
kan hända det att jag älskar dig
långt mer än jag någonsin älskat mig
också nu när du inte är vår

kanske du minns dom ord jag sagt
om hur man får en rofylld natt
man känner på sig i sig själv
om något man gjort en dag var fel
långt innan man från huset går

så flyg min älskling, flyg iväg
känn hur din egen vinge bär
var som du är vart helst du går
det är mitt allra sista råd
trots att du nu inte är vår

Will dig for husrum

Att bo borta är för många en helt naturlig företeelse. För andra (läs: Kure Kure Martin) är det ett givande och ett tagande.

Trogna läsare vet att Kure Kure Residens i skrivande stund renoveras upp från ett arbetareklasshem till en ståtlig våning i sann adelsmannaanda.

Fin i kanten som man är går det varken för sig att utföra arbetet själv eller att bo i röran. Det är alltså därför vi för tillfället bor
i hus. Ett hus med behov. Fysiskt krävande behov.

Kort sagt har jag och husägarna den senaste veckan grävt dräneringsdiken runt huset. 2 meter djupa. För hand.

Trogna läsare känner till Kure Kure Martins förkärlek för att göra och umgås så lite som möjligt och i vart fall inte utomhus. Det är därför, enligt Kure Kure Mor, smått chockerande att Kure Kure Martin faktiskt slitit för brödfödan den senaste tiden.

All work and no play makes Kure a tired boy:


När Kure är trött vilar han. När Kure vilar lyssnar han. När Kure lyssnar njuter han. När Kure njuter ser det ut såhär på datorn:



Stay tuned för feta actionbilder från dräneringsbygget. You will be impressed!

Flash mob, Trash mob

Efter mina 900 inlägg planerade jag att dra mig tillbaka och njuta av det ljuva livet efter min tid som bloggare. Detta var gjutet i sten. Tills idag.

Vad som fick mig att leta fram tangentbordet och börja blogga igen var fenomenet "Flash mob" i allmänhet, och DETTA i synnerhet.

För det första så är "Flash mob" kanske det fulaste och töntigaste namnet på någonting. Någonsin. Företagsnamnet Jamba ringsignaler låter ju som en kunglig hovleverantör i jämförelse.

För det andra skall väl rimligen en "Flash mob" komma som en ångvält från klar himmel och överraska allmänheten, inte förannonseras i tidningen innan.

För det tredje så skall väl inte en "Flash mob" domineras av en lam schnubbe som springer omkring och påpekar för alla att det är en "Flash mob" och sedan skriker år alla att "gå härifrån nu, låtsas vara oberörda".

Inget ont som inte har något gott med sig
Denna "Flash mob" innehöll trots all misär en liten ljuspunkt. Ljuspunkt kanske är ett starkt ord då vissa eventuellt kan rynka pannan åt tilltaget:



Vi ser här en förälder som försöker utnyttja förvirringen för att "göra sig av med" sitt barn. Lite slarvigt har han tejpat på barnet 2 telefonkataloger för att sedan skrida till verket och sätta själva barnet på telefonkatalogstornet i hopp om att det hela skall gå obemärkt förbi och ingen skall märka barnet som sitter fastsatt på katalogerna.

Ondskefullt tycker vissa, innovativt tycker andra.

900

Kure Kure Blogg firar i detta nu 900 inlägg!

Vem hade trott att inlägg nummer 1 i April 2007 skulle vara början på den resa vi alla tagit tillsammans.

Det har varit inlägg om gråt, skratt, glädje och sorg samt en hel del djupa diskussioner om livets stora frågor.

Jag hoppas att ni alla känner att resan såhär långt varit givande och att ni är beredda att engagera er i alla fall några inlägg till.

Detta då Kure Kure Blogg växer i styrka, antal läsare, ekonomisk vinning och status för varje inlägg.

Från mig alla till er alla: Kärlek!

Ps. glöm inte att kommentera när ni läser bloggen. Jag skriver ju trots allt för att få bekräftelse.

Ett nytt kapitel i melonföljetongen

Trogna läsare minns den lilla "melonincidenten" som ägde rum häromdagen, ni andra kan uppdatera er HÄR.

Grunden till inlägget jag hänvisar till är Willy´s ovilja att erbjuda de vattenmeloner butiken kampanjar ut. Idag var det dock annorlunda då jag och Jenny kom till grönsaksavdelningen i samma stund personalen lastade av en fräsch sats vattenmeloner:



Uppmärksamma läsare noterar att vi kom så lägligt att lasttrucken inte ens hann ut ur bilden.

Vi blev givetvis överlyckliga och Jenny kunde inte hålla tillbaka tårarna. Glädjetårarna.

Efter att upprymdheten lagt sig en aning valde Jenny ut de allra finaste vattenmelonerna och gjorde dem till sina egna:



Slutet gott, allting gott? Inte riktigt.

Väl i kassan hann damen som skannade våra varor skanna allting sånär som på den fjärde vattenmelonen. Där tog det dock stopp. Varje hushåll fick tydligen endast köpa 10 kg vattenmelon och den fjärde vattenmelonen gjorde att totalvikten rusade upp mot vansinniga 11 kg.

Detta var givetvis inte aktuellt för en väldresserad kassörska varför det inte var tal om att vare sig låta det hela slinka igenom eller låta Jenny köpa den sista vattenmelonen separat. 10 kg per hushåll var det och kassörskan noterade minsann att vi handlade tillsammans.

Vi hade då inget annat val än betala våra varor, inklusive 3 vattenmeloner, och sedan ta den sista vattenmelonen till en annan kassa för att då betala den separat:



Det lite lustiga var att kassörskan medgav att detta var det enda sättet att lösa det hela då hon inte kunde låta detta fiffel fortgå i hennes kassakö. Man får ändå ge en eloge till den, på gränsen till för, lojala personalen.

Men med en affärsidé som DENNA är det väl trots allt naturligt att personalen lever och dör med företaget, oavsett vad det kostar.

Årets smaksensation

Karde vet jag vad det är, men vad är Mumma?

Receptet på lyckade affärer

Många har undrat över hur matkedjan Willy´s lyckats ta landet med storm på en så relativt kort tid. Svaret ligger i deras lika enkla som geniala affärsidé:



Kommentar från investerarna:
"Inga konstigheter."

En dag i Kure Kure Martins liv

Kure Kure Martin och Jenny går ner i bilgaraget för att hämta Kure Kure Mobilen. Kraftig rökutveckling noteras:



Jenny ringer 112 och tillkallar förstärkning:



Brandmännen styr upp situationen och lokaliserar rökens källa:



Vi lyfter på hatten, trampar på gasen och cruisar ut i Malmönatten.

Dig for fire

Gräva dräneringsdike runt ett hus med källare kan man göra. Och man gör det.

Dagens Jenny

Jag kommer ut från WC på lokalen och kan inte hitta Jenny, som skulle vänta på mig. En bit bort ser jag henne och går fram och säger "men där är du" varpå hon rycker till och säger:

"Oj... jag hade glömt att jag var här med någon".

I väntan på nästa val

Björn Afzelius sjöng en gång:

Kom se dom gamla vännerna
som börjat tackla av
inför tidens tjat om "opolitiskhet"
Ja, det är möjligt det är inne nu
med kramvänliga ord,
med mjukisar och "objektivitet"
Men hur ska en sleten gruvarbetare
satsa på "livskvalitet"?
Hur ska en ensam mor "förverkliga sej själv"?
Nej, politik är inget mode,
ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom fjäntar som kan unna sej
att "satsa på sej själv"
dem ger väl fan i resten av vår mänsklighet!

Med et i åtanke tänkte jag ge er en politisk lathund inför nästa val signerad Gamle Svarten, som man lättast hittar på det annars opolitiska Gnagarforum. Vissa frågor kan eventuellt ha en viss vinkling mot personliga intressen, men detta får ses som försumbart:

Skall sjukvården ges större resurser?
1. Ja, det är skandal hur länge Alm har varit skadad.
2. Nej, vår trupp bör vara stark nog att klara några skador.

Bör försvaret få mer pengar?
1. Ja, det är skamligt att släppa in tre mål mot dif.
2. Nej, försvarsspelet börjar ordna sig nu, dessutom är anfall bästa försvar.

Bör vi införa hårdare straff?
1. Ja. Det var upprörande att inte Magnus Källander blev varnad mot AIK.
2. Nej, straffen är bra som de är, det är domarna som illämpar reglerna fel. Titta bara på Martin Hanssons agerande.

Bör byggmomsen sänkas?
1. Ja, då kanske AIK kan bygga en egen arena.
2. Nej för tusan. Då kanske Stockholms Stad bygger en ny arena till Hammarby.

Skall vi ha ett högre tidningsstöd än vad vi har idag?
1. Ja, då kanske Smokingliraren kan komma lite oftare.
2. Nej, jag säger bara Aftonbladet och Expressen.

Skall Sverige lämna EU?
1. Ja, nu kan vi fixa spelare från Tjeckien.
2. Nej, vi behöver förstärka laget med några billiga Bosman-spelare.

Vad anser du om personval?
1. Det är bra, nu kanske vi äntligen kan bli av med Alan B'Stard till Manchester.
2. Vem fan är Alan B'Stard?

Hur vill du ha alkoholpolitiken?
1. Jag tycker politikerna skall gå på Dick Turpin en matchdag och lära sig.
2. Jag dricker bara Fanta.

Skall Sverige införa 6-timmars arbetsdag?
1. Ja, det passar mig perfekt, jag slutar så sent på dagarna att jag aldrig hinner kolla någon träning på Karlberg.
2. Nej, då är risken att spelarna också får kortare träningstider."


Hur många ettor och tvåor fick du?

Trädgårdarnas trädgård

Jag vill börja med att varna rastlösa läsare då detta kommer att bli ett både långt och innehållsrikt inlägg. Jag har så mycket att berätta.

Det är nämligen som så att jag varit i Alnarps botaniska trädgård. Här finns givetvis en mängd underbara växter men även, vad många inte vet, en hel del historiska och kända platser.

Låt mig ta er på en resa till en förtrollad skog, någonstans utanför Malmö.

Min berättelse
När man kommer till trädgården möts man först av ett imponerande slott, mest känt från inspelningen av de 3 första Harry Potter-filmerna:



Precis bakom slottet stöter man på ännu en känd plats från filmens värld. Här har man nämligen en installation från Thomas Vinterbergs film Festen, exakt som den lämnades i slutscenen när den spelades in i just denna park 1998:



Väl inne i trädgårdarna kan man se och känna på en ny sorts växt som vi alla garanterat kommer att komma i kontakt med inom ett par år, en ekologisk bubbelplast:



Det trevliga med trädgårdar en bit utanför staden är att man kan tillåta sig odla och visa upp fler sorters växter, utan att råka ut för tråkigheter. Ett exempel på detta är att man i en del av blomträdgården odlar opiumvallmo:



Detta är ett mycket intressant träd. Det kallas "trädet-i-taket-trädet". Det lite lustiga med detta träd är att det är rotsystemet som växer över marken medan själva trädkronan växer neråt, under marken:



I den lilla bassängen strax bakom slottet kan man se en av de första vegetariska fiskarterna, morotsfisken. Denna fisk ser ut som en morot och smaken påminner också om morot, om än med en nyans av kyckling. Arten började odlas tack vare en stiftelse grundad av Gustav den tredje, även känd som Kejsaren av Pommern:



Halvvägs in i trädgårdarna var det dags för en paus och lite tid att smälta intrycken:



Som de flesta förstår är det inte ekonomiskt hållbart att bara driva en trädgård för ögats vinning, alla måste betala räkningarna. Här har vi ett exempel på hur man på Alnarp lite fiffigt angripit problemet. Man odlar helt enkelt kottar direkt i plastpåsar som sedan skickas till Gränna där de packas in i exklusiva kartonger och sedan skickas till mellaneuropa där de säljs i delikatessbutiker och vissa varuhus:



Här har vi en av mina favoriter. Ett Kameleontträd vilket har den unika egenskapen att det tar samma färg och form som ett träd och på så vis blir helt kamouflerat i skogen:



Det finns inte bara vackra träd och granna blommor i trädgården, här finns även en del av landets mörkare historia. Till exempel har vi en så kallad "bränndamm" som användes för häxbränning så sent som i slutet av 1960-talet:



Jag kunde inte låta bli att ta en bild av det klassiska Hulaträdet. Det är dessa blommor man ofta ser i filmer från Hawaii:



Sockerlönnen är ett kul träd. Det var träd av denna typ man använde sig av i filmen Edward Scissorhands från 1990 där Johnny Depp gestaltade den missanpassade origamistudenten Lance:



Precis vid trädgårdens lantbruksmuseum finner man mellanösterns mest kompletta odling av blast:



Ännu en plats från filmhistorien. Det var vid detta vägskäl man i filmen Big Fish spelade in scenen där Ewan McGregor skiljs från jätten i valet av livsväg:



Man kan även hitta ananasträd, som dock inte blommar fullt ut. För riktigt utvecklad och söt ananas får man vänta till mitten av September:



Här har vi ännu ett exempel på hur man i Alnarp ligger långt fram i utvecklingen av olika träd och växter. Ett av få lyckade projekt för träd i 3D (tre dimensioner). Tyvärr hade expeditionen stängt så vi kunde inte prova trädet med 3D-glasögon:



Trots Alnarps avskildhet är trädgården inte helt förskonad från sabotage. Här hade någon försökt vara rolig genom att klottra på skylten:



På rekreationsområdet hittar vi en fantastisk tennisplan som faktiskt är samma plan som man kan se i journalfilmerna där Gustav V elegant glider omkring som den dandy han var och visar upp sig för den samlade internationella presskåren:



Många minns kanske det här trädet från scenerna i Sagan om ringen där träden får liv. Det var faktiskt just detta träd som tog Bilbo till säkerhet då han jagades av Saurons dödsdroska:



Som ni kanske förstår var det en mycket intressant dag med många intryck och en hel del ny kunskap.

Jag kan definitivt rekommendera er alla att besöka Alnarps botaniska trädgård om ni har vägarna förbi någon gång.

Dans-motherfucking-band

Det ryktas om att X is the shit i dansbandssvängen. Senast idag när jag var på min lokala dansbana såg schemat ut enligt följande:



När jag frågade damen vid tombolan om banden fick jag svaret:

"First we gonna ROCK, Then we gonna ROLL
Then we let it POP, DON'T LET IT GO
X gonna give it to ya
Candix gonna give it to ya
X gonna give it to ya
Kenrix gonna give it to ya
X gonna give it to ya
Bennix gonna give it to ya
X gonna give it to ya
Ajax gonna give it to ya
X gonna give it to ya
Jaxons gonna give it to ya
X all up in this joint, aiiight!"

Dagens Jenny

Jenny googlar sitt eget namn och upptäcker på en mingelsida en annan person med samma namn varpå hon i vrede över renomesnyltningen i att använda namnet utbrister:

"Vaddå... är hon störd eller!?!"

Det finns bara en Jenny. Eller hur var det nu...

Ett lågvattenmärke

Imorse noterade jag i bladet att matbutiken Willy´s lockade med vattenmelon för det facila priset av 4:-/kg. Då detta var ett erbjudande vi inte kunde säga nej till tog jag och Jenny våra ärenden dit.

Inte helt oväntat hade Willy´s köpt in sammanlagt typ 3 vattenmeloner varför alla givetvis var slut. Eller var dom det?

På väg ut noterade vi en herrelös korg innehållandes enkom en vattenmelon:



Efter att ha cirkulerat runt korgen ett par varv i jakt på en eventuell ägare hände något chockerande. Helt plötsligt dyker en helt okänd person upp och helt kallblodigt plockar upp Willy´s sista vattenmelon varpå personen snabbt som en vessla försvinner bakom livsmedelshyllorna:



Efter att ha bevittnat denna sjuka situation, utförd av en än sjukare människa, kunde jag inte annat än smyga upp på skurken ifråga. Efter lite jakt kunde jag konstatera faktumet att vattenmelonen faktiskt blivit stulen från en varukorg och förd till en väntande vagn:



Frågan man ställer sig är nu vart människosläktet är på väg. Hur kan man sjunka så lågt att man stjäl en kampanjvattenmelon ur någon annans varukorg och gömmer i sin egen? Hur snål, kallblodigt, hal och beräknande kan man bli?

Sjukt var ordet!

Titta dom snackar. Om och om igen.

Är det bara jag eller köper man inte skivor för att slippa allt mellansnack?

Kanske dags att införa pay-per-listen på reklamradiokanalerna. Folket verkar ju vilja ha det så. Eller är det bara Preem som vill ha det så?

Nu behövde man i och för sig inte betala för skivan så då kanske det ändå räknas som reklamradio på skiva. Släng in lite längre intervjuer så kan man sälja det som P3 på skiva, för de lite mer sofistikerade lyssnarna.

Mördar-Anders han är min, han är min

Är det detta man kallar pity-love?



Utsatt är ju onekligen ett dynamiskt ord. Blir man utsatt för att man utsatt oskyldiga människor för otäckheter? Eller är det kanske så att folk verkligen är så dumma som man ibland inbillar sig?

Ett oanständigt förslag

På fula gatan i Malmö får man i lågkonjunkturen ta till oortodoxa metoder för att överleva:



Här har man till exempel nischat sig mot exhibitionistiska kunder och ger dem möjligheten att både få rabatt och utlopp för sin läggning. Det är bara att installera peepshow-bås utanför kassorna så kan man kanske till och med vända konjunkturen.

старые рыбы

Här sitter vi och njuter av en dag i stillhet:



Kollektivet samtalar om aktuella frågor och tidlösa problem, ett intellektuellt utbyte som stimulerar.

Då ringer det plötsligt i Doktorns mobila telefon. Då han noterar att det är ett flaggat nummer väljer han att ta samtalet inomhus:



Det var Magne som meddelade att han skickat över ett ryskt TV-team till oss för att ge dem möjligheten att intervjua Doktorn om diverse aktuella och heta frågor rörandes internet, även kallat "webben".

En stund senare svängde filmbussen upp och de ryska arbetarna gjorde entré i trädgården:



Vi noterar här hur vi andra spelar oberörda och fortsätter påta i trädgården. Man vill ju inte visas sig mjuk inför den ryska björnen.

För att optimera känslan av det svenska folkhemmet sker själva filminspelningen i det för tidens anda representativa vardagsrummet:



Allt medan den grävande journalistiken bröt nya gränser i vardagsrummet satt vi andra och försökte se söta ut i trädgården i hopp om att bli upptäckta. För att inte verka för desperata låtsades vi fika på lite hemmagjord flädersaft:



Doktorn skötte sig givetvis utmärkt framför kameran och Magne vet vi ju redan vad han går för så där var det också en helgjuten insats.

Det finns även en liten chans att Kure Kure Blogg kommer att flimra förbi på rysk TV inom en relativt snar framtid. Det är bara att ratta in Russia Today och hålla ögonen öppna.

Nyckelord
Fildelning, the Pirate Bay, Russia Today, Berså, Fläder, Genomsnittlig användare, Svensk sommar, 15 minuter i rampljuset, Big in Russia.

Dagens Jenny

4 personer i grönsakslandet gjorde det omöjligt för Jenny att hjälpa till. Finns det inte plats så finns det inte plats.

Av en händelse hittade Jenny dock ett glossigt livsstilsmagasin, en solstol och ett glas bubbelvatten. Det var dock en klen tröst när hon såg hur roligt de andra hade när de kroppsarbetade och blev smutsiga under naglarna.

Dagens Jenny

Alla i sällskapet springer upp och ner för trapporna med händerna fulla med mat och tillbehör. När jag då lite försynt ställer frågan om Jenny skulle kunna tänka sig att ta med sig mer än bara sin strawberry daiquiri till gården kontrar hon med:

"Om man är effektiv så måste man anstränga sig mer"

Det kunde alla andra i sällskapet intyga då Jenny var märkbart mer utvilad när vi väl satte oss till bords.

En kväll i byn

Det har kommit ett par sms och några Twittermeddelanden denna morgon från diverse folk som helt enkelt undrat vad jag gjorde igår. Då det vore synnerligen tidsödande att svara alla personligen ämnar jag helt enkelt blogga en snabb redogörelse för min fredagsafton.

Jag började med att se Frida Hyvönen i Pildammsparken. Tyvärr gick hon av scenen precis när jag kom så jag fick nöja mig med att se henne på backstagetoaletten:



Det bör påpekas att jag fortfarande är relativt övertygad om att Frida Hyvönen och Anna Ternheim är samma person, jag jobbar dock på att få fram konkreta bevis för detta.

Min sena ankomst gjorde att jag även missade diverse födelsedagspicnics och liknande. Bu för mig.

Efter att ha tittat på när Frida Hyvönen tvättade händerna tog jag och mitt uppbåd våra ärenden genom Pildammsparken. På väg noterade jag denna skylt:



Detta överförmynderi gjorde mig rasande. Jag letade efter isen skylten hänvisade till med tanken att helt trotsigt gå ut på den. Då jag tyvärr inte hittade isen hade jag inget annat val än att få utlopp för mina rebelliska känslor på annat vis:



Efter dessa känslostormar var det dags att lugna ner sig. För att på ett vetenskapligt vis fastställa att jag verkligen lugnat ner mig tog vi våra ärenden till restaurangen Stippes för att bruka den fantastiska pulsmätarmaskinen:



Här gick jag in i en juridisk gråzon då jag istället för att betala 2 svenska kronor betalade 1 svensk krona och 1 amerikansk quarter.

Gråzon? Ja det får man nog ändå kalla det. Dels så betalade jag inte de 2 kronorna testet kostade, men samtidigt är ju värdet av 1 krona + 1 quarter högre än 2 kronor. Maskinen accepterade mynten. Vem blev lurad? Jag eller maskinen?

Hur som helst visade maskinen 82 i puls, vilket får ses som helt ok.

Efter detta blev allt konstigt. Jag blev förd till en skum lokal i ett ännu skummare industriområde där det försegick diverse skumma konserter, skumma samlingar och skumma projekt. Klart skumt:



Sen blev allting svart.

Bling bling

Trogna läsare minns inlägget om rabiesbarnsgangztablingtiokronorstandraderna på Coop, ni andra kan uppdatera er HÄR.

Uppmärksamma läsare kunde även notera en kommentar till inlägget signerad Mats-o-palats-o:

"Så... När kommer bilderna på Kure Kure och Jenny med nya bling-garnityr?"

Kure Kure Martin hör bön, eller snarare så hör Jenny bön.

Efter hårda påtryckningar från Jennys sida blev det nämligen en extra kvällsutflykt till Coop för att införskaffa lite bling.

Det hela resulterade i en ökad social status, respekt och fett med bitches and hoes. Vi ser numera ut ungefär såhär:



Jenny hälsar:
"I won't deny it, I'm a straight ridah
You don't wanna fuck with me
Got the police bustin at me
But they can't do nuttin to a G"

Twitter

Jag har aldrig förstått mig på Twitter. Vad skall man göra på Twitter? Varför skall man använda Twitter? Vem kan tänka sig läsa meddelanden på Twitter? Vad är Twitter?

Så många frågor, så få svar.

Jag har med andra ord alltid känt en stor skepsis mot denna sjuka företeelse. Fullständigt onödigt och skapat av lömska PR-byråer för att billigt och snabbt kunna prångla ut förtäckta reklamkampanjer.

Det känns som att den hela människoheten bara svalt fenomenet med hull och hår, helt okritiskt, och gjort det hela till en folkhemsföreteelse.

Till slut kapitulerade landets invånare för den artificiella verkligheten och accepterade reklamen som en sanning. Eller folket snarare suddade ut gränsen mellan reklam och information. Folket gick från egna tänkande individer till offer för sin egen okritiskhet.

Sammanfattning
Jag finns nu på Twitter

The kids are alright

När jag idag strosade runt och ögonshoppade på Coop Extra här i byn noterade jag på vägen ut en grupp myntautomater. Sådana automater som man stoppar i 5 eller 10 kronor och så får man en liten plastboll med en kvalitetsleksak i.

Så långt inget konstigt. Det var när jag tog fram min börs för att unna mig en festlig semesterleksak som jag tittade närmare, och fastnade för en specifik maskin. Maskinen ifråga var givetvis denna:



Kanske det mest klockrena exemplet på "Rabiesbarn" någonsin?

Jag blev så lycklig när jag såg den och varje gång jag tittar på bilden så blir jag alldeles varm inombords. Fulländat!

Den förälder som inte unnar sitt barn en tur med denna maskin skall inte kalla sig förälder. Att få stoppa i en tiokrona och vrida om måste rimligtvis hamna inom ramen för existensminimum för vart barn i vårt avlånga land.

Istället för musik: Förvirring

Ingen kan väl ha undgått att pojkbandet E.M.D fått sina datorer stulna från sitt hotellrum någonstans i Sverige.

Låt oss se denna händelse bortom pojkarnas uppgivenhet och ledsamhet.

Gruppen väljer i det här läget att kontakta både Expressen och Aftonbladet vilka får komma och ta bilder på de ledsna pojkarna på sitt hotellrum.

"Succégruppen" (enligt Expressen), även kända som "Succébandet" (enligt Aftonbladet), är noga med att påpeka att det inte bara var kapitalvarorna i sig som blev stulna utan även 10 års arbete inklusive "Både gamla låtar och utkast till nya låtar. Melodier som fansen nu aldrig får höra" och "Musikprojekt som aldrig kommer att kunna ersättas.".

Fundering
Som skivbolag skulle jag vara aningen oroad över mina anställda då de valt att inte ta backup på sitt arbete på 10 år. Jag skulle även fundera på om gruppen har rätt till sin lön då man knappt har något resultat av sitt arbete de senaste 10 åren.

Om jag skulle välja att samla allt jag gjort på mitt arbete de senaste 5 åren (som jag varit anställd) och sedan låta materialet bli stulet, helt utan backup. Då skulle jag nog få en och annan fråga från min arbetsgivare, t.ex. frågan om jag har en advokat.

Tillbaka till katastrofen
Expressen rapporterar lugnande: "Även om inbrottet har satt sina spår fortsätter gruppen att turnera som planerat.". Dock väljer Aftonbladet att tolka informationen aningen annorlunda och skriver: "Succébandet E.M.D:s sommarturné är förstörd.".

Slutord
Mitt tips till pojkarna är att vara synnerligen ödmjuka gentemot sitt skivbolag samt att kanske se det hela ur ett större perspektiv. Kanske var det menat att det skulle gå såhär, kanske var det ett tecken.

Det kan ha varit ett livets pekpinne som försökte säga till gruppen att världen inte är redo för deras fantastiska kompositioner. Att pojkarna skall se bortom scenen och fokusera på det analoga livet. Bort från staden. Bort från offentligheten. Bort från tekniken. Bort från musiken.


Kure Kure Martin filosoferar
Man måste i detta fallet vara klarsynt och se på det hela från ett vidare perspektiv. Många kanske viftar bort detta som en bagatell. Till er vill säga detta:

"Michael Jackson må vara död, men hans musik lever kvar. E.M.D må fortfarande vara vid liv, men deras musik är död."

Nu ber jag er viga en stund till eftertanke. Såväl Michael Jackson som E.M.D lever/levde för musiken. Det är alltså E.M.D som är offer i den här historien.

Dagens Jenny

Jag sitter i ena soffan och lyssnar på webbradio medan Jenny sitter i andra soffan och slösurfar. Plötsligt utbrister Jenny engagerat:

"Jag skulle kunna tänka mig att se när Michael Jacksons barn gråter."

Vi har alla våra speciella sätt att ge lite krydda till vardagen.

Det är en girig liten värld vi lever i

När jag en kväll i ensamhet satt och upptäckte Tradera ramlade som av en slump på denna annons:



AIK som tårtmotiv? Kanske det kanske. Men vänta! Känner jag inte igen det motivet?

Några tankebanor senare sköljer något isande i mig och jag kan konstatera att säljaren Mell05 helt kallblodigt stulit motivet från självaste Kure Kure Blogg!

Trogna läsare har givetvis redan räknat ut och munnits detta, ni andra kan se originalbilden HÄR.

Sammanfattning
Det sitter alltså en Traderahandelsman i Visby och profiterar på bildkollage signerade Kure Kure Martin. Säljaren, som kallar sig Mell05, håvar in hutlösa 59:- per sålt tårtmotiv.

Att säljaren sedan märkt bilden med sitt egna säljarnamn för att ingen skall kunna stjäla motivet är bara det upprörande.

Vore det inte mer än rätt att Kure Kure Blogg borde få en viss procent av profiten? Vad säger ni?

Don Quijote på Jägersro

Att slåss mot väderkvarnar i all ära, men är det inte lite väl att börja skjuta dörrar?

En husvakts dagbok

Jag vet vad du tänker: "Åhh... vilken stämningsfull och harmonisk bild föreställande en njutningsfull kväll i villaförorten vattnandes de välmående blommorna innan lite mys framför TV:n med familjen med den friska sommarvinden sköljandes genom det halvöppna fönstret"

Icke!

Det hela är en ögonblicksbild tagen vid avrundningen av dagens trädgårdsarbete som avslutades med 2h bevattning. Samma bevattning som avslutades 7 minuter innan det stora regnet sköljde över byn.

Detta kanske låter som ett nederlag som en man i min respektabla ålder skall kunna hantera.

I normala fall ja. Men med tanke på dagen, som jag väljer att relatera till som "trädgårdsväxterna-på-spa-dagen", känns det lite som att jag blev snuvad på guldstjärnan av Herr Regnoväder.

Innan bevattningen hade jag på dagen gått runt med den handhållna vattenspridaren för att vattna på utvalda nyckelpunkter då värmen hotade plantornas välmående.

Sedan hade jag klippt hela gräsmattan och plockat all fallfrukt från marken för att efter det gå runt och klippa alla trötta blommorna från buskarna.

Som om inte det vore nog klippte jag sedan häcken med enorm precision vilket ledde till en tekniskt fulländad klippning med en kubistisk häck som följd.

Vid detta laget passade jag även på att göra något så djärvt som att morsa på grannen, som man gör i hus.

Nu gick jag över till att kratta alla grenar från buskklippningen, blomblad och dylikt från såväl gräs som grus.

Avslutningsvis körde jag vattenspridaren över varje millimeter i trädgården för att sedan kunna njuta ett gott dagsverke.

Så kommer regnet.

Regnet som kort men intensivt öser ner och tar åt sig all ära. Vad tror ni växterna kommer att komma ihåg imorgon? Inte är det att en kille från stan plockade fula blommor från buskarna eller räfsade grenar och blad. De kommer minnas det förlösande sommarregnet som efter veckor av brännande hetta äntligen kom.

Vattenspridaren och handbevattningen? Inte ett minne. Sommarregnet? Det kommer växterna snacka om i dagar.

Jag bryter ihop!

En studie i samband

Uppmärksamma läsare har noterat att bloggen uppdaterats allt mer sällan den senaste tiden. Trogna läsare vet även att jag för tillfället har semester.

Bildade läsare kan här se ett samband. Ett samband som kan anses både ologiskt och karriärsmässigt illavarslande. Ett samband som kan illustreras av följande diagram:



Vi kan här konstatera att de mest bloggintensiva månaderna sammanfaller med de mest jobbintensiva månaderna. Ett nästan kusligt exakt mönster.

Vad har då detta för betydelse i praktiken?

Slarviga läsare kan lite förhastat få för sig att jag fördriver mina arbetsdagar med att blogga om diverse nonsens för pöbelns underhållning. Man skulle kunna tänka att vissa till och med slänger ur sig ogenomtänkta kommentarer som: "Akta dig så att din arbetsgivare inte får nys om din blogg, då kommer det inte bli kul när det kommer fram att du bloggar på din arbetstid".

Dessa tankar och åsikter bemöter jag med att poängtera att diagrammet inte alls visar ett försummande av arbetet utan istället ett maximerande av kreativitet under de mest hektiska arbetsmånaderna.

Med andra ord kanske det vore positivt för min karriär om denna blogg kommer upp till ytan.

Fast å andra sidan kanske vi ändå skall hålla den lite hemlig...

Sneak peak

Renoveringen av lägenheten fortsätter i det tysta.

Kure Kure Martin Rasar!

Av en händelse blev jag begåvad med ett glassogram som berättigade mig en glass på Pressbyrån från GB:s sortiment till ett värde av max 23:-.

På min tid, när jag var ung, hade detta betytt ungefär 7,5 stycken storstrutar. Idag betyder det att ungefär hälften av sortimentet är för dyrt för att täckas av glassogrammet.

Hur som helst så passade jag på att prova den nya Magnumglassen, Magnum Temptation Chocolate:



Efter att ha bytt in glassogrammet hos Pressbyrån, även känt som matbutikernas Espresso House (Obs! Negativ liknelse), Noterade jag att glassomslaget inte liknade de jag är van vid.

Känsliga läsare varnas
Till att börja med låg glassen i en kartong med tillhörande förslutningsklistermärke. I denna kartong låg sedan en liten bit wellpappliknande material som sedan glassen låg på. Eller den lilla glassen rättare sagt.

Känns det som ett drag i tiden att maximera mängden emballage och volym luft i förpackningar? Att använda 3 olika material, varav 2 är fullständigt onödiga? Vad är det för fel på emballaget som alla andra varianter av Magnum ligger i? Är de FÖR miljövänliga?

Kanske kan det ha något att göra med att Magnum Temptation Chocolate är väldigt skör då den ännu inte vuxit upp och blivit en stor vuxenmagnum? Den är ju trots allt endast 67% så stor som en vanlig Magnum. Inte så magnum direkt

23:- är den i alla fall värd. Enligt GB. Fast det är klart, allt emballage kostar ju pengar. Inget kommer gratis nuförtiden. Speciellt inte naturen...

Stoppa valfriheten

I den hårda kampen om kunderna tar COOP till frikostiga knep. Och så gick jag och trodde att COOP fortfarande levde kvar i det förgångna där alla deras kunder röstade rött och gillade samma blåvita smak.

Vad kommer härnäst? Kvinnlig rösträtt?