Ett nytt kapitel i melonföljetongen

Trogna läsare minns den lilla "melonincidenten" som ägde rum häromdagen, ni andra kan uppdatera er HÄR.

Grunden till inlägget jag hänvisar till är Willy´s ovilja att erbjuda de vattenmeloner butiken kampanjar ut. Idag var det dock annorlunda då jag och Jenny kom till grönsaksavdelningen i samma stund personalen lastade av en fräsch sats vattenmeloner:



Uppmärksamma läsare noterar att vi kom så lägligt att lasttrucken inte ens hann ut ur bilden.

Vi blev givetvis överlyckliga och Jenny kunde inte hålla tillbaka tårarna. Glädjetårarna.

Efter att upprymdheten lagt sig en aning valde Jenny ut de allra finaste vattenmelonerna och gjorde dem till sina egna:



Slutet gott, allting gott? Inte riktigt.

Väl i kassan hann damen som skannade våra varor skanna allting sånär som på den fjärde vattenmelonen. Där tog det dock stopp. Varje hushåll fick tydligen endast köpa 10 kg vattenmelon och den fjärde vattenmelonen gjorde att totalvikten rusade upp mot vansinniga 11 kg.

Detta var givetvis inte aktuellt för en väldresserad kassörska varför det inte var tal om att vare sig låta det hela slinka igenom eller låta Jenny köpa den sista vattenmelonen separat. 10 kg per hushåll var det och kassörskan noterade minsann att vi handlade tillsammans.

Vi hade då inget annat val än betala våra varor, inklusive 3 vattenmeloner, och sedan ta den sista vattenmelonen till en annan kassa för att då betala den separat:



Det lite lustiga var att kassörskan medgav att detta var det enda sättet att lösa det hela då hon inte kunde låta detta fiffel fortgå i hennes kassakö. Man får ändå ge en eloge till den, på gränsen till för, lojala personalen.

Men med en affärsidé som DENNA är det väl trots allt naturligt att personalen lever och dör med företaget, oavsett vad det kostar.