The Birdkeeper
Efter ett dygn av promotion för Nymfkakaduan Fingal som fotomodell gav vi till slut upp. Vi insåg att Fingal var ämnad för större äventyr och ädlare uppdrag.
Det var med andra ord inte annat att göra än att skaffa honom en gigantisk och lyxig bur för att sedan förbereda den stora flytten till en mer potentialuppfyllande ägare, Camilla.
Vi delade upp oss i två arbetslag. Ett som köpte bur (Jag och Janna) samt ett som köpte mat och sand (Doktorn och Jonas).
Buren blev givetvis både stilfull och imponerande. Lika imponerande var inte mängden sand som det andra arbetslaget köpt:

Det andra arbetslaget kompenserade dock snabbt sin missräkning genom att plocka fram en vansinnigt smaskig hirskolv:

Mat i all ära, men det var ju ändå buren som var den stora upplevelsen:

Mätt och trött vilade nu Fingal sin näbb mot gallret och blickade ut över horisonten drömmandes om vida äventyr i fjärran:

Nu var det bara att säga hej då och börja bege sig mot sin nästa destination. Som den kunglighet Fingal upplevs vara blev han givetvis buren under högtidliga ceremonier:

Destination bilen för vidare färd:

Nu var allt på plats och cirkeln sluten:

Adjö! (snyft)
Det var med andra ord inte annat att göra än att skaffa honom en gigantisk och lyxig bur för att sedan förbereda den stora flytten till en mer potentialuppfyllande ägare, Camilla.
Vi delade upp oss i två arbetslag. Ett som köpte bur (Jag och Janna) samt ett som köpte mat och sand (Doktorn och Jonas).
Buren blev givetvis både stilfull och imponerande. Lika imponerande var inte mängden sand som det andra arbetslaget köpt:

Det andra arbetslaget kompenserade dock snabbt sin missräkning genom att plocka fram en vansinnigt smaskig hirskolv:

Mat i all ära, men det var ju ändå buren som var den stora upplevelsen:

Mätt och trött vilade nu Fingal sin näbb mot gallret och blickade ut över horisonten drömmandes om vida äventyr i fjärran:

Nu var det bara att säga hej då och börja bege sig mot sin nästa destination. Som den kunglighet Fingal upplevs vara blev han givetvis buren under högtidliga ceremonier:

Destination bilen för vidare färd:

Nu var allt på plats och cirkeln sluten:

Adjö! (snyft)


6 kommentarer :
Som en av de som köpte fågelsanden måste jag försvara vår insats. Jag har framför allt tre invändningar mot påhoppet att vårt inköp av sand skulle vara en undermålig insats:
1) Det var anisberikad vit finsand direkt från detaljhandeln. Inte vilken fulsand som helst.
2) Man kunde ju tro att två kilo fin anissand skulle räcka, inte kunde vi veta att fågelbursgruppen gick in för att köpa en hangar till kungsörnsbur. Kommunikation bitte!
3) När man spred ut sanden blev det mer.
Med andra ord: vårt inköp borde räknas som ett av de bättre under modern tid.
Är ni fortfarande inte övertygade vill jag nämna att Maria också var med och handlade, för att späda ut påhoppet på fler personer. Om ni är övertygade vill jag inte nämna att även Maria var med.
Jag fastnar direkt för argument nummer 3:
3) När man spred ut sanden blev det mer.
Den nya logiken?
Volym är ingen absolut sanning mina vänner.
Jag är dock beredd att hålla med om att inköpet dock kvalar in bland de bästa i modern tid. Trots allt.
är det 2 kilosand på burgolvet? Det ser mer ut som 2 cl ;-)
Men att det är finsand av högsta kvalitet kan ju vem som helst se.
Var fick ni tag på den fina buren?
/mamma till två dvärgpapegojor
Blocket!
(vart annars?)
Skicka en kommentar
<< Startsida