En kväll i byn

Det har kommit ett par sms och några Twittermeddelanden denna morgon från diverse folk som helt enkelt undrat vad jag gjorde igår. Då det vore synnerligen tidsödande att svara alla personligen ämnar jag helt enkelt blogga en snabb redogörelse för min fredagsafton.

Jag började med att se Frida Hyvönen i Pildammsparken. Tyvärr gick hon av scenen precis när jag kom så jag fick nöja mig med att se henne på backstagetoaletten:



Det bör påpekas att jag fortfarande är relativt övertygad om att Frida Hyvönen och Anna Ternheim är samma person, jag jobbar dock på att få fram konkreta bevis för detta.

Min sena ankomst gjorde att jag även missade diverse födelsedagspicnics och liknande. Bu för mig.

Efter att ha tittat på när Frida Hyvönen tvättade händerna tog jag och mitt uppbåd våra ärenden genom Pildammsparken. På väg noterade jag denna skylt:



Detta överförmynderi gjorde mig rasande. Jag letade efter isen skylten hänvisade till med tanken att helt trotsigt gå ut på den. Då jag tyvärr inte hittade isen hade jag inget annat val än att få utlopp för mina rebelliska känslor på annat vis:



Efter dessa känslostormar var det dags att lugna ner sig. För att på ett vetenskapligt vis fastställa att jag verkligen lugnat ner mig tog vi våra ärenden till restaurangen Stippes för att bruka den fantastiska pulsmätarmaskinen:



Här gick jag in i en juridisk gråzon då jag istället för att betala 2 svenska kronor betalade 1 svensk krona och 1 amerikansk quarter.

Gråzon? Ja det får man nog ändå kalla det. Dels så betalade jag inte de 2 kronorna testet kostade, men samtidigt är ju värdet av 1 krona + 1 quarter högre än 2 kronor. Maskinen accepterade mynten. Vem blev lurad? Jag eller maskinen?

Hur som helst visade maskinen 82 i puls, vilket får ses som helt ok.

Efter detta blev allt konstigt. Jag blev förd till en skum lokal i ett ännu skummare industriområde där det försegick diverse skumma konserter, skumma samlingar och skumma projekt. Klart skumt:



Sen blev allting svart.