Ett sanningens ord

Gästbloggning från Jenny



Nu kan jag inte sitta tyst längre. Ni läsare förtjänar att få veta sanningen bakom Kure Kure Blogg och dess enorma framgång.

Visst, han har stenkoll på allt som händer och rapporterar alltid snabbt från händelsernas centrum. Men är det verkligen Kure som ligger bakom allt? Ni känner väl till uttrycket ”bakom varje framgångsrik bloggare finns en stark kvinna”?

Vi kan se tillbaka på Kures senaste inlägg och här konstatera att inget av detta har gjorts av en man. Vem sa t.ex: "Vi måste dokumentera händelserna", "Hämta kameran" (jag ringde 112 samtidigt), "Kontakta tidningarna" och "Skicka bilderna"?

Några exempel på nya inlägg som ej kommer från Kure:
• Karl-Bertil Jonsson och Blondinbella
• Ica stängt trots öppet varje dag?
• Lösnummerförsäljningen av tidning ökar på julafton
• Man frös ihjäl vs rea på solresor

Dessa exempel är som ni förstår bara toppen av ett isberg. Inläggen ovan är alla aktuella och bloggen har funnits sedan 2007 så ni kan ju själva räkna ut hur lite Kure egentligen har med bloggen att göra…

För att inte tala om alla dagens Jenny och alla sjukt roliga kommentarer som jag slänger ur mig och som Kure roffar åt sig.

Eller vad säger ni?

Bloggens makt är stor

Trogna läsare minns mitt förra inlägg. Ni andra kan scrolla ner. Här kommer del 2 i denna gastkramande historia.

Då jag och Jenny är goda medborgare som värnar om vår nästas väl och lycka meddelade vi omgående diverse "media" för att få ut informationen till kreti och pleti. Expressen/Kvällsposten var inte sena att återkoppla till oss för vidare information.

Det hela renderade i detta:

(Klicka på bilden för att se artikeln i naturlig storlek)

Uppmärksam läsare noterar förutom att det är min bild även att jag blivit citerad i artikeln. Tyvärr fick jag varken med orden "mob" eller "tumult" i artikeltexten. Man kan inte få allt.

Om vi nu lämnar media och fokuserar på farbror Polis så var inte heller de sena att ta kontakt med oss skärrade ögonvittnen.

Man vet att bloggens makt är stor när Polisen knackar på och Jenny säger att vi har bilder på det hela varpå Jenny får kommentaren "Ja, de skall väl finnas på bloggen?" av polismannen.

Direktrapportering från brottsplatsen

Kure Kure Martin ger er de hetaste nyheterna. Först!

Idag vaknade jag av en kraftig, nästintill aggressiv mansröst som gastade utanför fönstret. Jag kunde inte annat än att rusa upp i nattsärken ut i vardagsrummet för att reda ut vad dessa tumultartade skrik handlade om. Väl ute vid fönstret såg jag detta:

Slag, sparkar, gråt och tandagnisslan. Arga och upprörda människor samt en nedslagen person mitt i moben (se benen med gråa byxor som ligger på marken). En stund senare kommer farbror Polis och bringar ordning i samhället vilket leder till detta:

Det var utanför guldaffären till höger som spektaklet utspelade sig och min lekmannateori går ut på att det är en misstänkt rånare av guldaffären som inte riktigt lyckats med sina planer och istället begåvats med en respektabel dos våld.

Scenen innehöll förutom dessa gastkramande ingredienser även en dam som svimmar, samtal till Polisen och tips till kvällstidningarna.

To be continued...

Artiklar i "media"
Sydsvenskan - HÄR
Kvällsposten - HÄR

Inga konstigheter

Blondinbella i Expressen:


eller...

Min vän Magnes tolkning:


Oavsett vilken man väljer så får nog inte den där blonda tjejen Nobelpriset i tankeförmåga. Hur som helst så var det oväntat positiva ord om AFA från en annars högervriden gumma. För hon menade väl att AFA var godhjärtade och värnar om de svaga och behövande?

...och sedan påstår folk att kvällstidningarna vinklar sina rubriker.

ICA på Östra Storgatan i Nyköping

...eller hur.

På läsares begäran väljer jag att förtydliga detta inlägg: Det var stängt.

Inga konstigheter

Dagens Mor

Livebloggning direkt från julafton hos familjen Widén:

Bror: Martin, kan inte du hämta tidningen?
Mor: Men? Den ligger väl i tidningsstället?

Årets julklapp...

... är ju som alla vet en upplevelse.

För det första så hatar jag saker som "årets julklapp" och för det andra så är "en upplevelse" synnerligen vagt och töntigt. Ni kan med andra ord gissa vad vi fick för julklapp på jobbet detta år. En upplevelse.

Känns det inte lite väl fantasilöst och fattigt att flyta med strömmen likt en död fisk och fly från att behöva engagera sig och tänka ut en unik julklapp? Varför skall alltid företag ta den enkla vägen ut?

Å andra sidan kan jag inte klandra företaget då vi är mitt uppe i en flytt och det är fullt upp. Dock känns "en upplevelse" lite som en sista-minuten-present. Jag skall dock inte klaga, en present är ju alltid en present.


By the way så var presenten en resa till New York och lite fickpengar.

För den goda sakens skull

---> X

Do it!

Sanningen bakom bloggen

Idag hade jag redan planerat min bloggning om kvällen innan jag gått ut för att uppleva densamma. Jag visste vad jag skulle säga, hur jag skulle säga det och åt vilket håll vinklingen skulle luta.

Dock föll allt på mina bristfälliga förberedelser. Orutinen lös igenom och jag förflyttar mig smidigt, men bestämt mot skamvrån.

Min plan var att börja med att publicera denna bild:

Här hade jag tänkt att göra mig lustig på mina vänner med hjälp av att framställa mig själv som lite finare och mer kultiverad då jag drack bubbel medan mina vänner, som drack folköl/julöl, skulle framställas som en arbetarklassens sändebud i min guldkantade vardag. Kort sagt skulle jag höja upp mig själv till en nivå över mina vänner.

Det var här korthuset föll ihop. Mitt bubbel var gammalt, dåligt och korkat. Helt enkelt odrickbart. Vad göra?

Nu plockar Doktorn fram denna:

Årets glögg från Blossa! Alla som likt mig inte behagar gå till svensk dryckesservice i tid missar dessa limiterade upplagor av årgångsglögg. Varje år. Nu unnades jag dock uppleva årets smak.

För att ge en så autentisk smaksensation som möjligt valde vi att värma glöggen till rekommenderad temperatur:

Då detta inte är något man "bara gör" valde kvällens värd Magne att utföra proceduren iklädd en smakfull stickad tröja i rosa och grå pastell ackompanjerad av en plastklocka i stilenlig grönton med matchande vitplast.

Vid det här laget var jag vida besegrad av mina vänner och min konstgjorda sociala status var sedan länge förlorad. Jag var inget medan mina vänner var allt. Jag erbjöd inget till upplevelsen och alla pratade om glöggen. Välkommen ner till verkligheten.

I detta skeda var det bara att gilla läget och snabbt omvärdera kvällen. Releasefesten för Like Honeys skiva förbyttes från kultiverad gästlisteupplevelse till en transportsträcka mot en arbetarklassorgie till konserten med Parken på KB. Fokus gick från exklusivitet till vardagsbetraktelser.

En konsert som lät ungefär såhär:


Like Honey var givetvis fantastiska (trots att jag gick lottlös från lotteriet), men Parken gav mig den sentimentala djupdal jag redan var på väg ner i.

Sensmoral
Du får vad du betalar för, och ibland ännu mindre.

Angående det där med data

Alla vet vid det här laget att det blir mindre och mindre arbete och mer och mer data. När man arbetar mycket med data blir man snabbt medveten om värdet av att ta backup på sina datafiler.

När jag pratar med folk om data så säger de flesta att en extern hårddisk är deras förstaval för backup av datafiler.

Jag har dock tänkt mycket på det här och kommit fram till att extern hårddisk är dåligt. Tummen ner!

Det är ju faktiskt så att om den externa hårddisken går sönder så förlorar man ju alla sina datafiler, blir den stulen får tjuven alla datafiler och så vidare.

Vad göra?

Jag har kommit på den smartaste idén för backup av datafiler, USB minnen!

Istället för en extern hårddisk på 500 Gb så har jag köpt 500 USB-minnen på 1 Gb vardera. Varför samla alla ägg i en korg när man kan sprida riskerna? Går ett sönder så står mig 499 åter. Tjuven må stjäla mitt minne, men jag kan fortfarande minnas. Tummen upp!

Inga som helst konstigheter.

Tankar från en förvärvsarbetande

Jag slits mellan övertygelsen att jag är ett geni och att jag är "lite efter". Samtidigt är jag är övertygad om att en apa kan göra mitt jobb. Trots detta måste jag göra det själv för att det skall bli rätt. Hur stavar man schizofreni?

------> X

Nyckeln...

På allmän begäran kommer här svaren på tävlingen:
Lina Perned
olle ljungström
Estelle Milbourne
Kristian luuk
Henrik Schyffert
Jonas Leksell
Jonas Karlsson
Claes Fahlén
Jocke Åhlund
Tova Magnusson-Norling
Patrik Arve
Eva Röse
Alice Bah
Wille Crafoord
Johan Kling
Karin Magnusson
Stakka Bo
Soffipropp
Magnus Frykberg
Olle Sarri
Erik Haag
Daniel "Dino" Jonsäter

Tävlingen avgjord!

Trogna läsare känner till årets jultävling, ni andra kan uppdatera er HÄR.

Vinsten är som alla vet årets julskiva! En uppskattad present för såväl ung som gammal. En helgardering i julhetsen. Ovan kan ni se 2008 års design och nedan bjuder jag på ett smakprov av den färdiga produkten.

Som vanligt är den handgjord av vuxna barnarbetare och kan även i år innehålla spår av ohälsosamma ångor och material.


Vinnaren är...
Magne!!!

I en svår tävling kliver han in och levererar alla rätt! Imponerande och storartat!

Skivan kommer på posten.


Din chans till lycka
Vinnaren får givetvis skivan gratis, men ni andra har fortfarande chansen att lägga vantarna på ett exemplar. För att bli stolt ägare av denna limiterade utgåva kan du göra på 3 olika sätt:

1. Betala 799:- till mig i kontanter

2. Hitta skivans hemliga kampanjsida (som faktiskt finns)

3. Böna och be

Då min (ex)bror har en viss insyn i mina skumraskaffärer är han diskvalificerad från möjlighet 2.

Dagens Jenny

Jag och Jenny står i hallen och för en avslappnad konversation om skinnhandskar. Jag nämner i förbifarten att mina handskar inte var av det lyxiga lammskinnet, utan av det mer vardagliga grisskinnet. Jenny tar detta som kritik då jag fått mina handskar av henne och utbrister:

Herregud! Vi hade varit ihop i en månad. Då blir det gris!

En dag i Kure Kure Martins liv

Trogna läsare känner till att jag igår var på resande fot, närmare bestämt i Stockholm. Jag var där i egenskap av representant för byrån på galan och prisutdelningen för tävlingen Sveriges Bästa Byrå.

Låt mig ta er med på min resa till hufvudstaden och bjuda er på synintryck från upplevelsen.


Här ser vi entrén till spektaklet. Vad vi inte ser på bilden är den röda mattan. Eller badrumsmattan är nog närmare sanningen. En liten oval tygbit dränkt i regn, endast uppvärmd av en stackars spotlight som kämpade tappert mot köld och ensamhet. Glamour mina vänner.

Galan var aningen sparsmakad, Nobelfesten måste ha sugit musten ur alla andra tillställningar denna afton. Kvällens konferencier Viggo Cavling (tidningen Resumés chefredaktör. Kures anm.) verkade ha gett upp på förhand då han inte ens behagat skriva ner mer en en fråga till vinnarna. Han löste dock det hela i sann ekonomisk krisanda genom att spara så mycket han kunde och ställa samma fråga till alla vinnare. Jag kan låta meddela att det var en utmaning för den sista vinnaren att komma på ett svar som ingen annan redan sagt. Storartat.

För att optimera timlönen rev Mr Cavling av galan i rekordfart med resultatet att efterfesten på SpyBar (host, host) inte hade öppnat portarna när galan var till ända. Vad göra?


...man går till porten bredvid galan, Berns Salonger. Det är imponerande med etablissemang som verkligen tänker på detaljerna och ger en exklusiv känsla rakt igenom. Det är bara att titta på deras Ludvig XIV-inspirerade bekvämlighetsinrättning. Guldkant!


Man kan dock inte spendera aftonen på lokal beundrandes diverse arkitektoniska storverk, det är ju inte därför man kommit dit. Det är ju maten och drycken man vill åt. Och nog åt vi allt. Och skämde bort oss med bubbliga drinkar.

Det bör dock påpekas att Berns Salonger inte spelar i samma liga som Café Opera. Caféet krossar Berns drinkar med lillfingret.


Alla goda ting har en ände. Så även denna resa. För att ta oss till denna ände valde vi att nyttja det respektabla flygbolaget Malmö Aviations tjänster. Vi fick denna gång åka med deras flygplan utsmyckat med Svenska Fotbollförbundets logotype och färger.

Liksom svenska landslaget i fotboll var det en medioker resa, omgiven av en grå hinna som bjöd på mer besvikelse än njutning. Mediokert och överskattat. Fungerar bäst på text-tv.

Vad var då fel på denna resa kan man undra, Malmö Aviation brukar ju annars bjuda på högklassig reseupplevelse. Denna gång hade man tyvärr valt att bjuda på förtäring i form av gammal brödkant utsmyckad med köttbulle och rödkål ena vägen och julsill andra vägen. Om inte julbord är roligt ens på julafton så är det definitivt inte roligt på ett flygplan någonstans över Småland.

Frågor på det?

Dagens Jenny

Jennys kollega och tillika djurvän frågar Jenny om hon inte skall skaffa något husdjur varpå Jenny avslappnat och spontant svarar:

"Det enda sättet för mig att få in djur är på tallriken."

Dagens outfit

T-shirt
Byxor
Småbyxor
Gubbstrumpor
Skodon
Pokal
Julbock

Jag vill passa på att tacka Elle för t-shirten som jag idag fick i julklapp av henne. Årets julklapp? Inte vet jag. Vad jag dock vet är att det är en julklapp från i år. En bra sådan. Kanske den bästa? It´s for you to fight for and me to find out.

Elle, även känd som ModElle, går idag officiellt under namnet SnElle.

Plötsligt händer det...

Idag var jag på bostadsrättsföreningsinformationsmöte på Börshuset vid centralen i Malmö. Där spelade Rednex för oss ca 50 deltagande. Inga som helst konstigheter.

Årets jultävling 2008

I vanlig ordning är det jul även i år. Trogna läsare vet att det inte blir någon riktigt jul utan årets julskiva. För att göra det hela lite mer delikat kommer jag i vanlig ordning anordna en tävling där ni läsare kan vinna just denna julskiva.

Årets tävling
Alla som är något minns Knesset som gick på ZTV på den gamla goda tiden, då ZTV var en pålitlig kvalitetskanal som levererade gång på gång. Trogna Knessettittare minns även den bombastiska avslutningen med inspelning av We are the world i Polarstudion i Stockholm.

Tävling går nu ut på att namnge så många medlemmar som möjligt som är med i inspelningen nedan. minuspoäng för felaktiga svar. Svar skickas till martin alfakrull widen.nu



Let the game begin!

We come in peace*

* med förhoppningen att ingen gör motstånd utan lämnar över alla sina pengar till rörelsen så att vi slipper Star Trek:a dig till dödsstjärnan där du möts av slutbossen som krossar dig så att du slits i Nintendo 8-bitar utan att du kan spara eller börja om på nytt. Game over liksom.


Idag kom Scientologerna till Möllevångstorget.

Laser beam on!

Årets julklapp 2008

Kristen Wiig kan sälja sand i Sahara.

Min bror och jag

Trogna läsare minns mitt förra inlägg. Där målade jag upp en sanningsenlig bild av hur min bror hängt ut mig på internet med ett fotografi där jag framstår som mindre vältränad, på gränsen till otränad, medan han själv upplevs synnerligen välmående.

Låt oss ta en extra titt på fotografiet:

Uppmärksamma läsare noterar att jag markerat 4 nyckelområden på bilden. Låt oss gå igenom kompositionen punkt för punkt:

1: Bror har positionerat mig halvliggande med huvudet upptryckt mot magen och i låg nivå kontra kameran. Ett klassiskt trick för att ge en illusion av några extra kilon samt och osmickrande kroppsbyggnad.

2: Bror själv sitter med sträckt hals, framskjuten haka och anpassad vinkel mot kameran. Ett klassiskt trick för att framstå som fager och välmående.

3: Bror ger tummen upp för att aningen subtilt markera att han lyckats med den omoraliska planen att arrangera "ögonblicksbilden". Ett klasiskt trick för att bekräfta sin insats.

4: Bror har placerat sin hand på min hand som ett alibi mot misstanke om ondska. Kärleksfullt kanske du tänker. Notera då hur kontakten mellan händerna är minimal och endast så mycket som behövs för att klara sig undan. Ett klassiskt trick för att få ett "åhhh..." från publiken och undanröja misstanke om ondska.

Case closed!

Familjefrågan

Trogna läsare minns mitt öppna brev till mor och far, ni andra kan scrolla ner till inlägget under.

Efter att ha rasat mot mina föräldrars beslut i halsmandelfrågan, även kallat "tonsill-gate", fick jag en rimlig och vattentät förklaring från min far om motivet till deras beslut. Allt gott? Icke!

Mitt i den rykande debatten, bland kommentarerna dök detta inlägg upp:
----------------
"Storebror sa...
http://www.martin.widen.nu/jag/tjockis-1.jpg

Talar sitt tydliga språk..."
----------------
För er som inte är familjära med cmd+c, cmd+v så kan jag visualisera vad som fanns att beskåda på länken från "Storebror":

By the way så har jag ingen bror längre.

Låt oss nu stanna av en stund och reflektera över vad vi vet. Det har varit en dispyt om mina halsmandlars vara eller icke vara. Dispyten har lösts och alla är vänner. Kure Kure Martin hängs sedan ut på internet av sin före detta storebror.

Nu skulle denna tragiska vintervind kunnat blåst förbi. Skulle kunnat. Om inte detta samtal ägt rum:

M=Kure Kure Martins Mamma
K=Kure Kure Martin

M: Kul med så mycket kommentarer på bloggningen om halsmandlarna
K: Ja, det är roligt när det blir debatt, som på godisinlägget
M: Det blev riktig aktivitet. Jag skrev ju en kommentar, men den var ju inte så rolig.
K: Jodå, den gav glöd till elden. Alla kommentarer är roliga.
M: ...men den där länken i storebrors kommentar om halsmandlarna fick jag inte att fungera.
K: Du skriver av adressen? Du kan ju kopiera den och klistra in i webbläsaren.
M: Oj, nu fungerar det.
K: Bra
M: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA (skrattet fortsätter i ca 2 minuter. Omöjligt att hejda)
K: ...men
M: HAHAHAHA, men det är ju lill-Buddha. HAHAHA!!!
K: ...
M: HAHAHAHAHAHA
K: ...
Slut på konstruktivt samtal

Sammanfattning
Jag ligger sjuk och våndas i mina smärtor när jag i min feberyrsel och desperation vill bringa klarhet i varför jag skall behöva drabbas av en sådan smärta. Mina föräldrar förklarar att de inte har haft onda avsikter i sitt beslut utan handlat för mitt långsiktigt bästa. Alla blir vänner.

När vi äntligen enats som en lycklig familj känner jag hur det blir kallt och lite stelt på ryggen, i axeltrakten. Känslan kom från en dolk som min "bror" placerat där i och med att han hängt ut mig på internet med en bild, där jag förutom en osmickrande vinkel är iklädd någon sorts form av helkroppsdräkt av inte helt modernt snitt.

När jag sedan gått vidare och hämtat mig söker jag tröst hos min kära mor som ställer upp och är förstående och uppmuntrande. Tills hon får se bilden. Och brister ut i ett okontrollerat skratt. När hon till slut lyckas ta till orda slänger hon ur sig någon sorts form av ironisk förolämpning riktad mot sin egen son.

Det hela är rent barockt och då vissa bär med sig sår inombords från barndomen så skapas mina i vuxen ålder. Först min bror och sedan min mor. Vad skall till innan socialen griper in och stoppar deras sjuka framfart? Hur länge skall jag behöva lida av min känslokalla familj?

Family affair

Jag ligger i skrivandes stund nedbäddad med halsfluss och i allmän fysisk misär. Detta faktum har tvingat mig skriva detta:

Öppet brev till Mor & Far
Hela mitt liv har kantats av halsfluss och penicillin. Jag skulle uppskatta insjuknandet i halsfluss till i genomsnitt 2–3 gånger per år. Trots detta sitter mina halsmandlar kvar. Varför? Många är de chanser vi alla haft att ta beslutet att en gång för alla få slut på eländet, ändå har det inte gjorts. Är det någon sorts form av ondskefull lek från er sida? Är det behagligt för er att se mig lida?

Avslutningsvis vill jag hälsa mor och far detta:
Varje dag jag är sjuk förlorar jag lön från mitt arbete. Just den lönen som bekostar era julklappar, eller skulle bekostat era julklappar är nog närmre sanningen. Vem skrattar nu?

Vänligen,
Martin