Sanningen bakom bloggen

Idag hade jag redan planerat min bloggning om kvällen innan jag gått ut för att uppleva densamma. Jag visste vad jag skulle säga, hur jag skulle säga det och åt vilket håll vinklingen skulle luta.

Dock föll allt på mina bristfälliga förberedelser. Orutinen lös igenom och jag förflyttar mig smidigt, men bestämt mot skamvrån.

Min plan var att börja med att publicera denna bild:

Här hade jag tänkt att göra mig lustig på mina vänner med hjälp av att framställa mig själv som lite finare och mer kultiverad då jag drack bubbel medan mina vänner, som drack folköl/julöl, skulle framställas som en arbetarklassens sändebud i min guldkantade vardag. Kort sagt skulle jag höja upp mig själv till en nivå över mina vänner.

Det var här korthuset föll ihop. Mitt bubbel var gammalt, dåligt och korkat. Helt enkelt odrickbart. Vad göra?

Nu plockar Doktorn fram denna:

Årets glögg från Blossa! Alla som likt mig inte behagar gå till svensk dryckesservice i tid missar dessa limiterade upplagor av årgångsglögg. Varje år. Nu unnades jag dock uppleva årets smak.

För att ge en så autentisk smaksensation som möjligt valde vi att värma glöggen till rekommenderad temperatur:

Då detta inte är något man "bara gör" valde kvällens värd Magne att utföra proceduren iklädd en smakfull stickad tröja i rosa och grå pastell ackompanjerad av en plastklocka i stilenlig grönton med matchande vitplast.

Vid det här laget var jag vida besegrad av mina vänner och min konstgjorda sociala status var sedan länge förlorad. Jag var inget medan mina vänner var allt. Jag erbjöd inget till upplevelsen och alla pratade om glöggen. Välkommen ner till verkligheten.

I detta skeda var det bara att gilla läget och snabbt omvärdera kvällen. Releasefesten för Like Honeys skiva förbyttes från kultiverad gästlisteupplevelse till en transportsträcka mot en arbetarklassorgie till konserten med Parken på KB. Fokus gick från exklusivitet till vardagsbetraktelser.

En konsert som lät ungefär såhär:


Like Honey var givetvis fantastiska (trots att jag gick lottlös från lotteriet), men Parken gav mig den sentimentala djupdal jag redan var på väg ner i.

Sensmoral
Du får vad du betalar för, och ibland ännu mindre.