Det hela började som vilken typisk sommardag som helst. Sol, vänner, god mat och tiden på vår sida. Hur det slutade? Läs vidare så skall jag berätta historien om en glädjens afton som förbyttes i dramatik, jakt och en kamp på liv och död!
Då jag denna kväll beblandat mig med oköttätande människor (med ett undantag) var jag, i egenskap av minoritet, hänvisad till bakgården och dess sekunda grillmöjligheter för att tillaga min mat:
De andra kunde dock gå loss på en märkesgrill av senaste snitt, smakfullt placerad mitt i trädgården:
Ödmjuk som jag är lät jag detta bero och värderade den sociala sällskapsgrillningen högre än personlig upprättelse:
Efter att ha kollektivgrillat en stund kunde Doktorn inte längre behärska sig utan tog sina ärenden till grönsakslandet för att fotografera hushållets kronjuvel, den enorma broccoliplantan. För er som i era barndoms dagar läst boken
Sagan om det röda äpplet förstår ni hur högt plantan värderas:
Nog med ytlig fåfänga, dags att skörda matlagningens frukter:
Bland alla läckerheter fanns bland annat Halloumi på pinne, här demonstrerad av en sommarfräsch Kure Kure Martin:
Det var i denna harmoniska stund våra cirklar rubbades av ett bekant ljud från trädet ovan oss:
Efter att ha konstaterat att det handlade om en papegoja av arten Nymfparakit, eller Nymfkakadua som vissa av oss kände den som, valde den skönsjungande varelsen att flyga ner till tomtgränsens buskage:
Det var här vi kunde dra slutsatsen att det handlade om en vilsen Nymfparakit som dock var såväl social som vid gott mod:
Vi hade givetvis inget annat val än att göra vår medborgerliga plikt och försöka fånga in tamfågeln för att på så vis skona dess liv och kanske till och med finna dess rättmätiga ägare. För att ro detta projekt i hamn tog vi fram vårt speciella fågelfångarlakan samt en väl anpassad kartong som temporär bur:
Med största försiktighet smög vi nu fram och samtalade med Nymfparakiten samtidigt som vi med stor ömhet drog lakanet tätare runt papegojan:
Till slut lyckades vi omfamna Nymfparakiten med lakanet och bringa den i trygghet. Ansiktsuttrycket är skärrat men samlat. Inte undra på efter en så pass dramatisk räddningsaktion:
Väl inne i husets trygghet inredde vi kartongen till en temporär bostad med såväl pinne som vatten och delikat tilltugg. Vår temporära bur lämnade inte mycket övrigt att önska:
Detta var i sanning en både omskakande och lärorik upplevelse. Det är inte många som under sin livstid får äran att deltaga i en räddningsaktion som är dels så omfattande och dels så känslig som denna.
Vi var alla märkbart tagna resten av kvällen och ödmjukheten lyste i våra ögon. Man kan säga att vi fann ett högre värde i livet. Vi lärde oss uppskatta de små sakerna och inse att livet är ett skört ting som bör vårdas. Vi lärde oss att leva som om varje dag är den sista.
SlutordDen naturliga slutfrågan är givetvis hur några, till synes, vanliga vänner lyckades fånga in ett exotiskt djur i en sårbar situation.
Svaret är lika genialt som enkelt: iPhone och YouTube.
För att skapa en igenkännande trygghet letade vi upp ett YouTube-klipp med just en Nymfparakit vilket vi med hjälp av en iPhone spelade upp för Nymfparakiten medan vi närmade oss den och sträckte ut vår räddande hand.
Vi arbetade metodiskt, försiktigt och långsamt i harmoni med YouTube-klippet. Ett arbete som bar frukt och räddade en papegojas liv och gav oss ett uppvaknande och en större aptit på livet!
