Istället för musik: Förvirring

Ingen kan väl ha undgått att pojkbandet E.M.D fått sina datorer stulna från sitt hotellrum någonstans i Sverige.

Låt oss se denna händelse bortom pojkarnas uppgivenhet och ledsamhet.

Gruppen väljer i det här läget att kontakta både Expressen och Aftonbladet vilka får komma och ta bilder på de ledsna pojkarna på sitt hotellrum.

"Succégruppen" (enligt Expressen), även kända som "Succébandet" (enligt Aftonbladet), är noga med att påpeka att det inte bara var kapitalvarorna i sig som blev stulna utan även 10 års arbete inklusive "Både gamla låtar och utkast till nya låtar. Melodier som fansen nu aldrig får höra" och "Musikprojekt som aldrig kommer att kunna ersättas.".

Fundering
Som skivbolag skulle jag vara aningen oroad över mina anställda då de valt att inte ta backup på sitt arbete på 10 år. Jag skulle även fundera på om gruppen har rätt till sin lön då man knappt har något resultat av sitt arbete de senaste 10 åren.

Om jag skulle välja att samla allt jag gjort på mitt arbete de senaste 5 åren (som jag varit anställd) och sedan låta materialet bli stulet, helt utan backup. Då skulle jag nog få en och annan fråga från min arbetsgivare, t.ex. frågan om jag har en advokat.

Tillbaka till katastrofen
Expressen rapporterar lugnande: "Även om inbrottet har satt sina spår fortsätter gruppen att turnera som planerat.". Dock väljer Aftonbladet att tolka informationen aningen annorlunda och skriver: "Succébandet E.M.D:s sommarturné är förstörd.".

Slutord
Mitt tips till pojkarna är att vara synnerligen ödmjuka gentemot sitt skivbolag samt att kanske se det hela ur ett större perspektiv. Kanske var det menat att det skulle gå såhär, kanske var det ett tecken.

Det kan ha varit ett livets pekpinne som försökte säga till gruppen att världen inte är redo för deras fantastiska kompositioner. Att pojkarna skall se bortom scenen och fokusera på det analoga livet. Bort från staden. Bort från offentligheten. Bort från tekniken. Bort från musiken.


Kure Kure Martin filosoferar
Man måste i detta fallet vara klarsynt och se på det hela från ett vidare perspektiv. Många kanske viftar bort detta som en bagatell. Till er vill säga detta:

"Michael Jackson må vara död, men hans musik lever kvar. E.M.D må fortfarande vara vid liv, men deras musik är död."

Nu ber jag er viga en stund till eftertanke. Såväl Michael Jackson som E.M.D lever/levde för musiken. Det är alltså E.M.D som är offer i den här historien.