Flash mob, Trash mob

Efter mina 900 inlägg planerade jag att dra mig tillbaka och njuta av det ljuva livet efter min tid som bloggare. Detta var gjutet i sten. Tills idag.

Vad som fick mig att leta fram tangentbordet och börja blogga igen var fenomenet "Flash mob" i allmänhet, och DETTA i synnerhet.

För det första så är "Flash mob" kanske det fulaste och töntigaste namnet på någonting. Någonsin. Företagsnamnet Jamba ringsignaler låter ju som en kunglig hovleverantör i jämförelse.

För det andra skall väl rimligen en "Flash mob" komma som en ångvält från klar himmel och överraska allmänheten, inte förannonseras i tidningen innan.

För det tredje så skall väl inte en "Flash mob" domineras av en lam schnubbe som springer omkring och påpekar för alla att det är en "Flash mob" och sedan skriker år alla att "gå härifrån nu, låtsas vara oberörda".

Inget ont som inte har något gott med sig
Denna "Flash mob" innehöll trots all misär en liten ljuspunkt. Ljuspunkt kanske är ett starkt ord då vissa eventuellt kan rynka pannan åt tilltaget:



Vi ser här en förälder som försöker utnyttja förvirringen för att "göra sig av med" sitt barn. Lite slarvigt har han tejpat på barnet 2 telefonkataloger för att sedan skrida till verket och sätta själva barnet på telefonkatalogstornet i hopp om att det hela skall gå obemärkt förbi och ingen skall märka barnet som sitter fastsatt på katalogerna.

Ondskefullt tycker vissa, innovativt tycker andra.