Det är min tur nu, vinden har vänt

Ni kanske minns hur jag i det förra inlägget blev kallad en liten gris av min kollega.

Jag är precis tillbaka efter fredagsfikat och jag kan låta meddela att det där var lite annat ljud i skällan.

4 av varandra helt oberoende personer (bortsett från att alla är kollegor, vänner och satt runt samma bord) talade vitt och brett om hur fin jackan var och hur bra jag passade i den rosa färgen.

Jag kände mig som en hollywoodfru bland sina ytliga vänner under en tebjudning. Alla satt och berömde medan de log och höll upp en städad fasad.

Jag vet att de skrattar och pekar bakom min rygg men jag bryr mig inte. Jag tillåter mig falla för deras falska smicker. Jag kapitulerar för fåfängans fyrverkeri och de tomma ordens kraftfulla mening. Jag bjuder mig själv på en eftermiddag av självförverkligande och rakryggad stolthet. Jag köper en lögn.