Working hard or hardly working?

Precis som små barn får komma till sina föräldrars arbete på studiebesök lät jag igår Jenny komma på studiebesök på mitt arbete. Så att hon får en liten inblick i vad jag gör hela dagarna.

Vi började med att gå och titta på ett föredrag av Skavlan, ni vet han som pratar norska så att man förstår. Någon timme in i anförandet började Jenny skruva på sig lite oroligt. Jag tog notis om detta, men lät det bero.

Efter Skavlan var det dags för bjudmiddag med en leverantör. Här började Jenny titta på klockan upprepade gånger, på gränsen till tvångsmässigt.

Framåt desserten kunde jag inte längre ignorera det oortodoxa beteendet utan frågade rakt ut vad Jenny oroade sig för.

Inte helt oväntat var det en shoppingrelaterad oro. Saken var den att Jenny hade en kupong som berättigade henne till 20% rabatt på hela köpet på Åhlens. Med utgångsdatum igår.

Då Åhlens stänger 20.00 och desserten servrades runt 19.45 fick hon till sist se sig besegrad av tidens vassa tand och helt enkelt nöja sig med vad kvällen bjudit på.

Denna insikt förvandlade Jenny från en nervös tidspressare till en nästan lite för avslappnad livsnjutare.

Detta livsnjutande förde oss efter middagen till en stand-up klubb i centrala Malmö för lite impulshumor.

Vid detta laget var en helt vanlig arbetsdag för mig över. För Jenny var det mer än så, det var en kamp mellan hopp, förtvivlan och shoppingbegär.

Dagens oroliga vits
Vad kallas det när Jenny inte får ro för att hon vill utnyttja en rabattkupong innan butiken stänger? Kupångest.