Kort Bloggning Med Litet Testamente

Om en liten stund skall jag riskera liv och lem då turen är kommen till mig. Jag tror det är sant som dom säger i Sahara, varje sandkorn har ett nummer.

Ni läsare skall veta att jag gråter aldrig när jag går på begravning, men när jag ser en på TV så bölar jag som ett barn.

Jag såg Strip Music på Smålands i Lund, sen blev det aldrig bättre än så.

Men nu för tiden lever jag ett stilla liv, jag ser dagarna komma och sen springer dom förbi.

Jag har ätit ute på Möllan så många gånger jag tappat räkningen för längesen. Sanningen är den att jag är typisk svensk.

Snälla ni, sen när det är dags, om vaccinet blir min baneman. Inte halvvägs ut till Höja. Inte bland alla tallarna därute.

Nååå lalallalallalal…