Helt apropå

När jag igår låg i min säng och försökte sova kom jag att tänka på en sak som jag tycker kommit i skymundan den senaste tiden bland all julhets. Vad jag inte kunde sluta fundera på var hur det kan komma sig att samhället på ett så effektivt sätt arbetat bort den djupare meningen med vår kulturs högtider.

Idag tror barnen att vi firar jul för att hedra Coca Cola-tomten, vi firar alla helgons dag för att få klä ut oss till Idol-Ola och att vi firar födelsedagar för att hedra den största dagen i våra liv.

De två första fallen kanske kan stämma, men det senare är ju helt uppåt väggarna fel.

Jag vill inte verka petig, men jag har i alla fall fått lära mig att namnsdagen i betydelse är vad dagens samhälle tillskriver födelsedagen.

Vad jag kan minnas uppstod seden att fira namnsdag i den tidiga kristna kyrkan för att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".

Det var bara det.