Förnimmelse av övermod
Trogna läsare vet att jag lärt mig uppskatta klockor något mer än gemene man. Vissa skulle till och med kalla det en mildare form av besatthet.
Ju längre samlandet pågått desto större har klockorna blivit. Från att som yngling burit klockor med en diameter runt 38–40 mm har jag med tiden vandrat upp till en riktstorlek på ca 44 mm i diameter för vardagsklockan.
Så långt allt gott.
Problemet är att en besatthet sällan ebbar ut i en balanserad vardag präglad av nöjsamhet. Besattheten fortsätter tills det tar stopp. Hur det tar stopp beror på besatthet och personlighetstyp, men oftast behövs en drastisk händelse.
En händelse av denna sort korsade min väg nu i veckan.
För att börja från början så drabbades jag en sen natt av övermod i mitt slösurfande på diverse klocksidor ute på internet. Helt plötsligt fick jag för mig att jag det vore festligt att se hur kvaliteten var hos klocktillverkaren Invicta. En tillverkare som jag annars inte riktigt kunnat känna mig bekväm med på grund av deras aningen spretiga och oortodoxa sortiment.
Hur som helst så tänkte jag att det nog vore lika bra att slå på stort, när man ändå är igång, varför valet föll på deras modell "Russian Diver 4341". Med en respektabel diameter på 51,5 mm.
Det skulle jag inte ha gjort:

Kombinationen med mina taniga armar lämnar övrigt att önska.
Nu är frågan vad jag skall göra med klockan? Ge mig tips på användningsområden eller eventuella åtgärder (nej, jag tänker inte träna till mig större armar).
Ju längre samlandet pågått desto större har klockorna blivit. Från att som yngling burit klockor med en diameter runt 38–40 mm har jag med tiden vandrat upp till en riktstorlek på ca 44 mm i diameter för vardagsklockan.
Så långt allt gott.
Problemet är att en besatthet sällan ebbar ut i en balanserad vardag präglad av nöjsamhet. Besattheten fortsätter tills det tar stopp. Hur det tar stopp beror på besatthet och personlighetstyp, men oftast behövs en drastisk händelse.
En händelse av denna sort korsade min väg nu i veckan.
För att börja från början så drabbades jag en sen natt av övermod i mitt slösurfande på diverse klocksidor ute på internet. Helt plötsligt fick jag för mig att jag det vore festligt att se hur kvaliteten var hos klocktillverkaren Invicta. En tillverkare som jag annars inte riktigt kunnat känna mig bekväm med på grund av deras aningen spretiga och oortodoxa sortiment.
Hur som helst så tänkte jag att det nog vore lika bra att slå på stort, när man ändå är igång, varför valet föll på deras modell "Russian Diver 4341". Med en respektabel diameter på 51,5 mm.
Det skulle jag inte ha gjort:

Kombinationen med mina taniga armar lämnar övrigt att önska.
Nu är frågan vad jag skall göra med klockan? Ge mig tips på användningsområden eller eventuella åtgärder (nej, jag tänker inte träna till mig större armar).


5 kommentarer :
För det första. "Vardagsklocka". Har himlen blivit rosa, har elefanter börjat äta ponnies, har Michael Jackson och Elvis satt ihop en come-backturné, bor det hottentotter på sydpoolen, serverar Max gott kaffe?
DU HAR JU INTE KLOCKA TILL VARDAGS!!!
Nåväl. Förslag på ditt stora problem:
1. Träna dig till större armar
HAHAHAH ok sorry, kunde inte låta bli
2. Ha ett svettband under klockan
3. Sälj den på blocket
4. Bär den med stolthet trots sin storlek
5. Bygg om den till en runt-halsen-variant
6. Ha den kring vristen och öva in en nice moove när du behöver kolla tiden
Kommer du ihåg de där gigantiska neonfärgade armbandsuren i plast, som egentligen var väggklockor? Oerhört populära på 80talet. Jag tror Dr G hade en (blå?) på den tiden, men minns inte säkert.
Din klocka ser ju ut att vara i samma storleksordning, så häng den på väggen i ditt mest 80tals stajlade rum vettja. Helst lite nonchalant på snedden (40 - 50 graders lutning).
Ni är för smarta.
Jag fastnade direkt för runt halsen-variant eller på väggen i 50 graders lutning. Nu gäller det bara att smälta detta och väga dem mot varandra.
Förresten så har faktiskt Elle rätt, jag bär inte klocka till vardags. Varför? För att det hämmar min produktivitet på arbetet (läs: jag offrar min glädje för företagets vinning).
Man kan också se det som så att för mig är vardagen en fest varför fest blir vardag varför vardag blir helg och helg blir vardag varför mitt klockbärande på helgen blir vardagsbärande av klocka och således klockorna vardagsklockor.
Jag tror inte att klockor är den största boven vad gäller produktivitet på jobbet. Undersöker man tidpunkterna för ditt bloggande skulle jag nog utnämna kure kure blogg som största energitjuv från arbetsuppgifterna - eller? :)
//Josse
Schhh...
Du är sjukt nära att bli portad från bloggen kan jag meddela.
Jag kan dock meddela att jag snarare ser bloggen som en kreativ katalysator än en arbetshämmande pausaktivitet.
Bloggen får mig att hela tiden vara på tårna och hålla ögonen öppna för kreativa impulser och anamma omvärldens framfart. Bloggen ger mig en ingång för idéer som sedan kan processas och i slutändan resultera i uppslag för mitt dagliga arbete.
Bloggens makt och nytta är stor.
Skicka en kommentar
<< Startsida