I allmänhetens ointresse

Jag tycker om klockor. Jag tycker om klockor väldigt mycket. Jag tycker kanske om klockor lite för mycket.

Skillnaden mellan mig och mina läsare är att mina läsare inte bryr sig om klockor alls. Därför är detta inlägg ett fullständigt onödigt inlägg som enkom tjänar min glädje över mina nya ögonstenar.

Vad jag talar om är de små juvelerna som damp ner i brevinkastet igår och idag.

Det handlar om två exemplar av den klassiska och tidlösa modellen Seiko Samurai. Nu kanske du tänker att de där klockorna kan väl vem som helst som då och då tar en sväng förbi Japan och Thailand införskaffa. I normala fall har du rätt, men nu handlar det om limiterade specialutgåvor som endast är tillgängliga i Thailand (eller via omvägar).

Vi kan börja med den vita varianten som är tillverkad i endast 500 exemplar:


Modellbeteckning: SNM017K1


Låt oss nu gå vidare till nästa ur som är än mer exklusivt. Här är vi nere i 300 tillverkade exemplar vilket anses vara extremt limiterat i klockvärlden. Ett riktigt samlarur:


Modellbeteckning: SNM021K1

Avslutning
Detta får nog räknas som ett av de mest ointressanta inläggen hittills. Jag vill dock reservera mig för att det kanske finns någon med aningens litet intresse för klockor någonstans långt där ute som kan ha lite, lite glädje av detta nonsensinlägg.