StarStruck
Idag var det dags för årets upplaga av Malmö Comedy Festival på Slagthuset här i Malmö. Trogna läsare minns att jag och Jenny även ärade förra årets upplaga, ni andra kan uppdatera er HÄR.
Det var givetvis sjukt bra och vi skrattade näst intill oavbrutet mellan 15.00–19.30. Inga konstigheter. Det var efter all humor som det började bli dramatiskt. Eller snarare brist på dramatik.
Låt oss ta det hela från början
Med Polaroidkameran i högsta hugg väntade jag och Jenny på guldkornen som dök upp bland alla "vanliga" standup-akter. Det bör påpekas att hela festivalen höll en hög och relativt jämn nivå.
De som fick lite extra uppmärksamhet från vår sida var dock:
Henrik Elmér
Magnus Betnér
Kristoffer "Kringlan" Svensson
Det var den senare som framkallade kvällens nyans av beska i eftersmaken.
Trogna läsare vet att jag och Jenny anser att "Kringlan" är en av de absolut roligaste standup-artisterna, alla kategorier. Det var därför vi med nervositet steg fram till honom efter showen för att ödmjukt be om en signatur på polaroidbilden vi tagit. Allt gott.
Då det var lite som ett barn som träffar tomten eller Ronald McDonald kom det lite som en chock när jag får tillbaka kommentaren: "Det är du som är Martin va? Jag har läst din blogg".
Då detta kom som en ångvält från klar himmel blev jag såväl förvirrad som tyst. Jag fick tunghäfta. Det enda jag lyckades klämma ur mig var något i stil med "Allright". Patetiskt.
Det är lite som att gnugga fram anden i flaskan och önska sig en trisslot istället för att önska sig en vinst. Här har jag och Jenny gått runt och berättat för folk att "Kringlan" är den skönaste standuparen i mannaminne och när jag till slut hamnar i en social situation som inbegriper bekräftelse för min bloggperson gör jag inget förutom att gapa tyst, säga tack och gå därifrån.
Det finns en anledning varför vissa syns i bild och andra genom text på en blogg. Med anledning av detta vill jag därför skriva ett öppet brev till "Kringlan".
Öppet brev till "Kringlan"
Ärade "Kringlan",
Tack för bekräftelsen av min blogg (du sa inte om du tyckte den var bra eller dålig så jag låtsas att du menade positivt, vilket jag kan göra eftersom det är min blogg. Moahaha!). Jag är inte så lam egentligen, jag lovar.
Förlåt för mitt "Moahaha!", det var förhastat.
Vänligen,
Martin
Avrundning
Jag vill även passa på att be Marcus Johansson om ursäkt för en brutal lögn. Jag gick fram och, helt befogat, gav honom beröm för en synnerligen väl genomförd akt och tillade att jag inte sett honom förut. Det hade jag visst gjort, och jag uppmärksammade honom även den gången då han stack ut som en av de absolut roligaste. Förlåt.
Till sist vill jag även ge en tumme upp till Anders Celin som var en mycket positiv ny bekantskap i vår lilla standup-värld.
Ps. Läs om spektaklet HÄR och HÄR.
Det var givetvis sjukt bra och vi skrattade näst intill oavbrutet mellan 15.00–19.30. Inga konstigheter. Det var efter all humor som det började bli dramatiskt. Eller snarare brist på dramatik.
Låt oss ta det hela från början
Med Polaroidkameran i högsta hugg väntade jag och Jenny på guldkornen som dök upp bland alla "vanliga" standup-akter. Det bör påpekas att hela festivalen höll en hög och relativt jämn nivå.
De som fick lite extra uppmärksamhet från vår sida var dock:
Henrik Elmér
Magnus Betnér
Kristoffer "Kringlan" Svensson
Det var den senare som framkallade kvällens nyans av beska i eftersmaken.
Trogna läsare vet att jag och Jenny anser att "Kringlan" är en av de absolut roligaste standup-artisterna, alla kategorier. Det var därför vi med nervositet steg fram till honom efter showen för att ödmjukt be om en signatur på polaroidbilden vi tagit. Allt gott.
Då det var lite som ett barn som träffar tomten eller Ronald McDonald kom det lite som en chock när jag får tillbaka kommentaren: "Det är du som är Martin va? Jag har läst din blogg".
Då detta kom som en ångvält från klar himmel blev jag såväl förvirrad som tyst. Jag fick tunghäfta. Det enda jag lyckades klämma ur mig var något i stil med "Allright". Patetiskt.
Det är lite som att gnugga fram anden i flaskan och önska sig en trisslot istället för att önska sig en vinst. Här har jag och Jenny gått runt och berättat för folk att "Kringlan" är den skönaste standuparen i mannaminne och när jag till slut hamnar i en social situation som inbegriper bekräftelse för min bloggperson gör jag inget förutom att gapa tyst, säga tack och gå därifrån.
Det finns en anledning varför vissa syns i bild och andra genom text på en blogg. Med anledning av detta vill jag därför skriva ett öppet brev till "Kringlan".
Öppet brev till "Kringlan"
Ärade "Kringlan",
Tack för bekräftelsen av min blogg (du sa inte om du tyckte den var bra eller dålig så jag låtsas att du menade positivt, vilket jag kan göra eftersom det är min blogg. Moahaha!). Jag är inte så lam egentligen, jag lovar.
Förlåt för mitt "Moahaha!", det var förhastat.
Vänligen,
Martin
Avrundning
Jag vill även passa på att be Marcus Johansson om ursäkt för en brutal lögn. Jag gick fram och, helt befogat, gav honom beröm för en synnerligen väl genomförd akt och tillade att jag inte sett honom förut. Det hade jag visst gjort, och jag uppmärksammade honom även den gången då han stack ut som en av de absolut roligaste. Förlåt.
Till sist vill jag även ge en tumme upp till Anders Celin som var en mycket positiv ny bekantskap i vår lilla standup-värld.
Ps. Läs om spektaklet HÄR och HÄR.
upplagd av Kure Kure Martin
21:24
5 kommentarer :
Herregud, Martin! Jag gick i samma tankar (ungefär) på väg till radion idag. Jag funderade varför jag sa att jag läser din blogg utan att ge något som helst omdöme (jag gillar den). Jag funderade också på varför jag slängde ur mig "Är det du som är Martin". Det var ett konstigt infall, som gjorde att jag kände mig som en stalker (jag fick en käsla, det där är nog Kure Kure Martin). Nu ska jag sluta babbla. Ha det så bra.
Tack, tack för de vackra orden om bloggen.
Jag har alltid velat ha en stalker, tror det skulle klä mig. Jag får helt enkelt vänta på en riktig stalker.
By the way så hänger du numera i en liten klämma på en ståltråd i hallen bredvid Magnus betnér och Markus Krunegård. Snett under mina svärfarföräldrar, lite avlägsen släkt och annat löst folk.
"By the way så hänger du numera i en liten klämma på en ståltråd i hallen"
Vem stalkar vem egentligen?
He he he...
Det är tyvärr inte stalking det handlar om, det är ett socialt spindelnät som väggprydnad.
Men å andra sidan, har man kommit så här långt kanske man lika gärna kan börja...
By the way så kommer du också hänga där snart. Första bästa läge jag får kommer jag smälla av en Polaroid rakt i ansiktet så att du kommer att se blixtar i veckor.
Skicka en kommentar
<< Startsida