Diskrimineringsparkering

Många white trash-företag har på senare tid börjat med ett fenomen som de kallar "Familjeparkering". Det handlar om parkeringsfickor i nära anslutning till entrén och med aningen generösare utrymme.
Min stilla undran är varför man satt upp skyltar som den ovan vid dessa parkeringsrutor? Vad händer om t.ex. jag skulle parkera där, helt utan familj? Vad är en familj? Vad är straffet för singelparkerare? Varför kom de till? Är de bara för kärnfamiljer? Måste man sympatisera med "varannan damernas"?
En sak är i alla fall säker och det är att jag alltid prioriterar just dessa platser när jag parkerar. Det finns inget mer befriande än att ensam kliva ur sin lilla bil, snegla på familjeparkeringsskylten och sedan hånle åt någon trebarnsmamma som cirkulerar med sin nerkörda kombi i jakt på en parkeringsruta. Samma mamma som jag sedan bevittnar sittandes på McDonalds matandes sina barn med flottiga hamburgare och pommes för att verkligen kväva eventuella gener som kämpar för att hålla dem välformade och sunda.
Jag är gammal och utarbetad, jag förtjänar en gräddfil i samhället. Jag har gått mina många och långa meter från bilen till affären som barn, nu är det min tur att njuta av livets goda. Barnen kan gott gå de extra metrarna från "pöbelparkeringen" för att kompensera den tid vi äldre spenderade spelandes landbandy och lekandes i skogen men som dagens ungdom spenderar framför datorer och tv-spel.
Dagens ungdom är förlorad, det var sannerligen bättre förr!


9 kommentarer :
Jag brukar också glatt ställa mig på de däringa diskrimineringsparkeringarna! Härligt att någon annan också protesterar mot det där tramset!
Kanske ett av de bästa inläggen på länge.
Kampen mot samhällets idioti fortsätter och folket är med mig. Tillsammans är vi starka!
Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig. Jag försöker att inte ta åt mig.
Kram från en sliten 3-barnsmamma som är glad att diskrimineringsparkeringsplatserna finns så att jag slipper jaga barnen mellan andras bilar när de med stenar i händerna försöker "rita" på dem.
Min fråga är då om du någonsin hittar en ruta på familjeparkeringen i och med att världen är full med respektlösa typer som parkerar där även fast de inte har familj?
Alltid. Det är bara två i världen som gör så. Och ni åker inte så ofta till Ikea misstänker jag.
Bilden är tagen på IKEAs parkeing i helgen.
Loooooosers....ett Ikeabesök på helgen? Skyll er själva.
Jag vet, inget man normalt säger högt.
Skicka en kommentar
<< Startsida