The day i fell in love with the night

Jag hoppas att Tori Amos, Thåström, Knet och alla andra liveakter som passerat mitt liv ursäktar för idag upplevde jag mitt livs bästa konsert, Markus Krunegård på The Tivoli i Helsingborg.

Först å främst vill jag poängtera att The Tivoli kanske är en av de mest sympatiska konsertlokaler jag varit i. Allt från entrén via planlösningen till vinkandet farväl var sympatiskt, mysigt och med känsla.

Tillåt mig nu återgå till meningen med denna kväll.

Förband var Parken, vilka för mig är en ny bekantskap. Det visade sig vara en trevlig sådan. Sköna rytmer, milda texter och lite rabiesgung från scenen gjorde att förbandet inte bara blev en transportsträcka utan även en del av resan.

Ärade är de artister som går på i tid och respekterar sina "kunder". Ikväll fick vi se prov på en god portion respekt för oss betalande då såväl förband som huvudnummer klev ut i tid.

Tillåt mig bjuda på ett par nummer som sparkade igång konserten:

Det Är Ett Idogt Jobb Att Driva Ungdomen Ut Ur Sin Kropp:


Se På Mig Nu, Vad Tycker Du?:


Hjälp:


Idioter:




Notering: Recensionen i lokalpressen påstår att detta var ett "stolpskott". Vi civiliserade människor VET att detta var en vansinnigt bra låt, kanske topp 2 på hela konserten.


Den Som Dör Får Se / Markus Kyrkogård:


Nu kanske ni undrar vart resten av konserten tog vägen? Då kan jag meddela att den ligger i tryggt förvar i mitt goda minne, dels för att inte ge bort all valuta för biljettpengarna (han spelar ju på KB i Malmö 28/11) och dels då jag denna kväll multitaskade som både filmproducent och fotograf. Då jag inte filmade gjorde jag istället detta:



Här kan vi se hur Kure Kure Martin knyter an till sina rötter och bejakar historien då vi talar om den utrotningshotade Polaroidfilmen. Vän av skarpsynthet noterar dels att bilden ger en sneak peek på hallens nya väggbeklädnadsprojekt och dels att Herr Krunegård lät sig fotograferas och sedan signera bilden.

Det bör dock påpekas att bilden inte hann framkallas innan den signerades så underskriften skall inte ses som ett kvitto på väl utförd fotografering, utan snarare på väl utförd ödmjukhet från Markus sida.

Incidenten som tände ett hoppets ljus för den hela människoheten
Efter konserten stod jag och Jenny och trånade efter hans skiva som såldes till det fördelaktiga priset av 120:-. Saken var bara den att vi endast kunde skramla ihop 110:-. I detta läge finns det bara ett alternativ och det är att svälja sin stolthet, klä sig i sina största rådjursögon och snyfta fram "kan vi inte få den för 110? Vi har inte mer... (snyft)".

Det var då korvglöden frös till is och grisarna syntes flyga utanför fönstret. Det var nämligen då vi hörde en ljuv röst bakom oss som sade "Ni kan få pengar av mig". Innan vi ens hunnit vända oss om såg vi en utsträckt hand med en tjugokronorssedel. Likt en älva hade den fagra, och för oss okända, damen spontant och helt utan krav bjudit oss på en god gärning. Som i en dröm var hon dock försvunnen när vi mottagit allmosan och betalat för vår skiva. Vi hade så mycket tacksamhet att ge tillbaka, men hon var så god att hon inte krävde ens ett uppskattande tack som betalning.

Det finns hopp för mänskligheten!