En vetenskaplig och kritisk granskning av Malmöfestivalen
Trogna läsare känner till att Malmö denna vecka är värd för årets Malmöfestival. Trogna läsare vet även att jag inte är helt övertygad om årets festival. Trogna läsare vet till råga på allt att Kure Kure Martin förutsättningslöst offrar sitt eget välbefinnande för antingen konsten eller sina läsare.
Kort sagt så gav jag mig idag ut på Malmöfestivalen för att, som dom säger, "ta pulsen" på spektaklet.
För att mäkta med denna uppgift valde jag att inleda med gratisätning:

Vi kan här räkna till 3 tallrikar och sammanlagt 12 kycklingspett. Utöver detta gratisåts en ofantlig mängd vårrullar samt ett och annat vitt flarn av någon sorts form av riskextyp. Det bör påpekas att allt åts av mig.
Efter denna matstund kände jag att en fortune cookie (även känt som "lyckokaka") var helt rätt:

Efter pedagogiska instruktioner från diverse löst folk kunde jag bryta förpackningen och sedan själva kexet, det senare med ett till synes vant handlag:

I detta läge var majoriteten vid bordet synnerligen spända och nyfikna på Kure Kure Martins storslagna öde. Döm av vår förvåning när jag möts av denna text:

Lyckokaka? Skulle inte tro det. Snarare någon sorts form av lojalitetsuppmuntran från företagsledningen. I detta läge hade festivalmoralen sjunkit betänkligt och jag begav mig ut på gatan för att finna min lycka där istället.
Jag fann där ingen omedelbar lycka, men dock detta:

Fantastiskt att man kunde få sig ett par Ray-Ban eller Gucciglasögon för 100:-! Jag förutsätter att varorna är äkta då jag inte i min vildaste fantasi kan föreställa mig att Malmö Stad skulle låta folk stå på deras mark som de hyr ut och på ett utstuderat och organiserat sätt sälja piratkopior mitt framför ögonen på både Polis och barn.
Inte många steg från detta stånd fann jag en försäljare med denna skylt:

Inga konstigheter? Nej, inte om det inte funnits en skylt lite längre till höger med texten "7 par strumpor för 100:-". Jag blev genast intresserad av deras kvalitetsklassificering och hur ett bar strumpor som inte var av hög kvalitet ser ut, och framför allt vad de kostar.
Timmarna gick och solen började få kontakt med horisonten. Värmen och ljuset byttes mot en sval sensommarnatt och sjuka mängder tonåriga ungdomar med tvivelaktiga motiv.
Andra med tvivelaktiga motiv var en Fru Sibylla som erbjöd sina tjänster i spå-i-handen-branschen:

Det enda jag saknade nu var någon som även kunde se ctrl och delete i min hand så att eländet kunde få ett slut.
Ps. Notera en lätt sinnessjuk och salongsberusad Sibylla i husvagnen slötittandes på finsk såpopera.
Kort sagt så gav jag mig idag ut på Malmöfestivalen för att, som dom säger, "ta pulsen" på spektaklet.
För att mäkta med denna uppgift valde jag att inleda med gratisätning:

Vi kan här räkna till 3 tallrikar och sammanlagt 12 kycklingspett. Utöver detta gratisåts en ofantlig mängd vårrullar samt ett och annat vitt flarn av någon sorts form av riskextyp. Det bör påpekas att allt åts av mig.
Efter denna matstund kände jag att en fortune cookie (även känt som "lyckokaka") var helt rätt:

Efter pedagogiska instruktioner från diverse löst folk kunde jag bryta förpackningen och sedan själva kexet, det senare med ett till synes vant handlag:

I detta läge var majoriteten vid bordet synnerligen spända och nyfikna på Kure Kure Martins storslagna öde. Döm av vår förvåning när jag möts av denna text:

Lyckokaka? Skulle inte tro det. Snarare någon sorts form av lojalitetsuppmuntran från företagsledningen. I detta läge hade festivalmoralen sjunkit betänkligt och jag begav mig ut på gatan för att finna min lycka där istället.
Jag fann där ingen omedelbar lycka, men dock detta:

Fantastiskt att man kunde få sig ett par Ray-Ban eller Gucciglasögon för 100:-! Jag förutsätter att varorna är äkta då jag inte i min vildaste fantasi kan föreställa mig att Malmö Stad skulle låta folk stå på deras mark som de hyr ut och på ett utstuderat och organiserat sätt sälja piratkopior mitt framför ögonen på både Polis och barn.
Inte många steg från detta stånd fann jag en försäljare med denna skylt:

Inga konstigheter? Nej, inte om det inte funnits en skylt lite längre till höger med texten "7 par strumpor för 100:-". Jag blev genast intresserad av deras kvalitetsklassificering och hur ett bar strumpor som inte var av hög kvalitet ser ut, och framför allt vad de kostar.
Timmarna gick och solen började få kontakt med horisonten. Värmen och ljuset byttes mot en sval sensommarnatt och sjuka mängder tonåriga ungdomar med tvivelaktiga motiv.
Andra med tvivelaktiga motiv var en Fru Sibylla som erbjöd sina tjänster i spå-i-handen-branschen:

Det enda jag saknade nu var någon som även kunde se ctrl och delete i min hand så att eländet kunde få ett slut.
Ps. Notera en lätt sinnessjuk och salongsberusad Sibylla i husvagnen slötittandes på finsk såpopera.


2 kommentarer :
Malmö är väl alltid (varje år) värd för Malmöfestivalen?
Det är på något vis själva idén.
:-)
Inget är hugget i sten.
Det vore festligt om t.ex. Teckomatorp tar över Malmöfestivalen. Lite som att femkronorsglassen på McDonalds kostar sju kronor men fortfarande hänvisas till som just femkronorsglassen.
Åren och varianterna går men namnen består.
Skicka en kommentar
<< Startsida