Vinn, vinnare, vinnast

Som fotbollsälskare kan jag förstå att folk blir euforiska av glädje vid viktiga vinster. Trots denna förståelse kan jag komma på mig själv med att ibland känna en viss "irritation" vid sådana glädjeyttringar, då glädjen inte fullt ut delas med mig.

En sådan situation uppstod när Turkiet vann över Tjeckien med 3-2 i Fotbolls EM. Nu tycker jag på intet sätt illa om Turkiet (förutom att de spelar en ganska navelskådande fotboll), utan hyser sympatier med landets invånare (vi lämnar politiken i detta inlägg).

Jag kunde trots detta inte riktigt känna den medglädjen som sig kanske bör när de valde att dela med sig av sin lycka utanför vårt sovrumsfönster klockan 23:51 en söndag före arbetsdag: