Att sälja sin själ

Då min kära flickvän med jämna mellanrum köper tidningen Amelia kan jag, i egenskap av nyfiken kille, inte undvika att bläddra igenom denna livsstilsguide för svenska medelklasstjejer i yngre vuxenåldern/äldre tonåren.

Varje gång jag öppnar tidningen stör jag mig på samma sak, krönikören Malin Wollin. Malin är någon sorts form av medelålders kvinna med familj som bloggar om sitt liv. Denna blogg har tagits upp av Amelia och trycks i tidningen. Så långt inga konstigheter. Problemen startar när man börjar läsa hennes texter.

Att sälja sin trovärdighet
På Amelias hemsida finns hennes krönikor samlade. Låt mig ge er några exempel på krönikor:

– Att få sova är ren porr
Coop nämns 1 gång

– Ska vi skiljas ska vi göra det nu!
Coop nämns 1 gång

– Coop är sannerligen äkta lyx
Coop nämns 8 gånger

– Jag ska bli trebarnsmorsa!
Coop nämns 1 gång

– Jag är en skrikapa
Coop nämns 1 gång

-Vårens svåraste mode
Coop nämns 6 gånger

Slump?
Skulle inte tro det. Meningar som "...säger Joachim och vänder blad i Coopreklamen..." kan kännas aningen krystade.

Jag är inte emot att folk säljer sin själ eller bjuder ut sig till högst bjudande. Detta så länge det sköts någorlunda snyggt. Skall man sälja ut sig så vet jag inte om det är rätt väg att gå när man tar emot checken från företag som Coop, och väljer att namedroppa företagsnamnet i alibimeningar som den ovan.

Varsågod Malin, den här låten är till dig:

share your files at box.net