Att hylla en bebis eller inte hylla en bebis? Det är frågan.

Försvarstalet
Jennys systerson Elliot är, som vi alla vet, världens näst bästa bebis. Näst bästa? tänker ni. Ja det stämmer, det är ju allmänt känt att min brorson Oliver lagt beslag på titeln som världens bästa bebis.

Dilemmat
Det har förts en intern dialog här hemma om huruvida jag skall hyllningsblogga Elliot på hans officiella inofficiella namnsdag idag. Spontant kändes detta som en rimlig tanke och jag satt i startgroparna för att börja hylla. Jag stannade dock upp precis innan första bokstaven och funderade. Kan jag hyllningsblogga en annan bebis än Oliver utan att riskera min trovärdighet som subjektiv och vinklad verklighetsuppfattningsillusionist?

Det kändes som att jag tangerade gränsen till svenssonbloggare i och med den förutsättningslösa hyllningskampanj som var i antågande. Vad skulle komma härnäst? Gratulera vänner på födelsedagen här på bloggen? Det är tanke som jag tror vi alla ser som absurd och verklighetsfrånvarande.

Jag lät dock tankegångarna gå ett varv till. Jag kände då att jag gjort relativt klart för er läsare vart jag står i bebisfrågan. Oliver är ohotad etta medan Elliot är en helt ok bebis, till och med världens näst bästa, men dock inte riktigt i samma nivå som Oliver. Jag kände då att tiden kanske var mogen för att vidga bloggens bebisvyer och släppa fram Elliot i rampljuset exklusivt denna dag.

Resultatet
Jag och Jenny vill härmed gratulera Elliot Legén på hans officiella inofficiella namnsdag och önska honom all lycka detta dygnets resterande 18 minuter. Vi vill också meddela att vi anser Elliot vara en välskapt gosse med en ljus framtid i sikte.

Grattis Elliot!