Påskens mörka baksida

Det ringer på dörren. Någon öppnar. Fjädrar yr. Sorlet stiger. Någon skriker: "Fram med kameran!". Bilden tas. Dörren stängs. Allt är som vanligt igen.



Eller..?

Nu sitter du säkert där tryggt bakom ditt tangentbord och tänker: "Oj vad trevligt med en gigantisk kyckling som delar ut groteskt stora påskägg. Det är livet, banne mig!"

Jag är inte så säker på det. Låt oss ta en titt på vem som egentligen kom med påskägget:



Fråga 1 - Ser kycklingen snäll och harmonisk ut? Talar de ögonen med värme?

Fråga 2 - Varför är han här? Är det för att tacka oss för att vi äter upp hans blivande familj med en okristlig aptit och lättsamhet ett par gånger per år i ritualliknande former?

En tid för reflektion
Efter att ha ställt oss dessa frågor satte vi oss givetvis ner i en ring och diskuterade påskens innebörd och om det verkligen var rätt väg att gå när man i dessa tider fokuserar helt på frosseri. Borde vi ta vårt ansvar och se till andra istället för oss själva? Skall det inte vara en tid av givande, inte tagande?

Sammanfattning
Jag låter bilen förmedla vår ställning i frågan:



Vi ser här en pågående orgie i frosseri. Tallrikarna är överfulla, glasen halvdruckna och diskussionsämnena ytliga. Vi bevittnar här en syndens sammankomst.

Hur kan då jag, Kure Kure Martin, sitta och fördöma detta beteende då jag själv är en docka i detta onda spel? Därför att jag inte var där! I alla fall finns det inga bevis.

Den röda pilen markerar nämligen den tomma platsen vid bordet, den enda plats jag rimligtvis kunde suttit på. Alla som känner mig vet dock att jag alltid sitter på platsen med den gråa pilen. En plats som är upptagen av en annan person.

Case closed!

Slutsats
Kure Kure Martin är alltså snäll, omtänksam, moralisk, etisk, bryr sig om fattiga, sjuka och menlösa barn samt har ett rättspatos värdig en lärd man. Alla som tycker om påskmat onda.