Rädda Joppe! Död eller levande!

Idag var jag med om en nära-döden-upplevelse. Det hela inträffade på lunchen och jag har nu lyckats ta mig samman och känner mig mogen att dela med mig av min fruktansvärda upplevelse. Låt mig ta er med på en resa jag sent kommer glömma:
Lugnet före stormen
Klockan var 12.06 när jag och min kompetente medarbetare Elle tog våra ärenden till staden/centralstationen. Jag skulle, precis som varje torsdag, till Subway för att inhandla en prima BMT-Sub (vi talar om 3 sorters kött!). Elle i sin tur skulle till centralstationen för att inhandla någon sorts form av ätbar vara. Situationen vi skulle komma att hamna i blev än allvarligare då vi inte bara skulle tillfredsställa våra egna lunchbehov utan även inhandla mat till Jögge och AT-AT.
Den traumatiska upplevelsen
Vi går ut genom dörren på 4:e våningen och trycker på hissknappen. Hissen anländer varpå vi kliver in och trycker på entréknappen. Hissen börjar röra sig nedåt i maklig takt och allt känns precis som vanligt. Precis innan hissen når bottenplanet stannar den lika plötsligt som chockerande.
Det tar några sekunder innan vi lyckas samla tankarna och börja tänka rationellt. Vi kan efter någon minuts genomgång av hissens interiör och tekniska funktioner konstatera att vi är fast. Vi lyckas hålla oss lugna och noterar att det rör sig i trapphuset. Det visar sig att 2 personer som arbetar i ett annat kontor i fastigheten är på väg ut för att gissningsvis äta lunch. De 2, för oss okända, personerna uppmärksammar vår situation och erbjuder sig att ringa larmnumret till hissbolaget, en tjänst vi tacksamt tar emot.
Vi har vid det här laget hämtat oss från den initiala chocken över att vara fast i hissen när vi får chock #2. Vad som framkallar denna är att den hjälpsamme personen som ringde larmnumret meddelar att hissbolaget kommer om ca 20 minuter! Vi känner nu hoppet rinna ur oss sakta men säkert och börjar misströsta så smått. Elle kommer nu på den geniala idén att vi skall ta en bild på eländet då vi förmodligen inte kommer att bli trodda när vi berättar om allt fruktansvärt som hänt oss. Denna bild kan ni se ovan.
Vad som gör vår situation extra smärtsam är att vi var så nära att komma ända ner när hissen stannade. Vi talar om en differens på ca 20cm. För att förtydliga detta valde jag att ta en bild som ni kan se nedan:

Tiden gick och vi lyssnad på musik från mobiltelefonen samtidigt som vi förde en intellektuellt stimulerande diskussion. Efter ca 15min anländer hissreparatören och lyckas få ut oss från hissen Gud glömde. Nu tänker du säkert: "Skönt att reparatören kom så att han kunde laga hissen". Icke! Han släppte ut oss varpå han helt sonika lämnade den trasiga hissen och oss åt vårt öde.
Reflektioner
Det var en traumatisk upplevelse som jag kommer bära med mig resten av livet. Om jag inte hade haft Elle vid min sida vet jag inte hur det skulle gått, jag kanske inte skulle suttit här nu. Matsituationen löste sig och alla blev i alla fall mätta. Hissen har länge varit föremål för diskussion då den uppträtt "mindre gott fungerande" under en lång tid. Ingen av oss trodde dock att det skulle gå så här långt och vi får hoppas att fastighetsägaren nu tar sitt ansvar och reder ut hissituationen.
Alternativ version
HÄR


9 kommentarer :
Marre, Marre! Tjoho vilken underbar återgivelse av den traumatiska händelsen. Om jag (hemska tanke) någonsin blir fast i en hiss igen hoppas jag att du är där även den gången -bra musik, vad lyssnade vi på egentligen och kan man i fortsättningen kalla den musiken för "hissmusik"!?
Buffel och båg. Hela historien är fabricerad, jag har inte sett någon sitta fast i någon hiss och så vitt jag vet så fungerar hissen ypperligt än idag.
Tomas//
Du är farligt nära att bli avstängd...
Tro fasen att Volito inte ägnar någon större uppmärksamhet åt Skeppsbron 3 nu när Acra, Manpower och dom andra penningstinna hyresgästerna lämnat...
/En copywriter nära dig
Jag har alltid been living on the edge.
Try to stop, Marrek.
Volito är vår vän. Allas vår vän.
Jag lider med dig kära Martin. Men tänk så här istället: det hade kunnat varit värre. Tänk om du hade blivit fast i hissen tillsammans med en tjock och otrevlig person som du hade blivit tvungen att föra ett stelt samtal med i hela den där evigheten som ni var fast. Nej, fy, usch, hemska tanke. Tur att det gick så bra. Ta nu väl hand om dig och tänk på motionen och gå i trapporna istället!
Joppe var det värsta barnprogramet i historien. Varför klagar alla på Vilse i pannkakan?
Martin varför en blink till detta hopplösa program?
Line//
Jag minns faktiskt inget av Joppe-programet förutom att något avsnitt handlade om en hiss. Generellt sett anser jag att gamla barnprogram är till för att glömmas bort.
Inte Lillstrumpan och Syster Yster. Dom var såååå bra. Och vad gäller Joppe så önskade man att han skulle gå förlorad för evigt så att man skulle slippa se ungen slarva bort honom igen...och igen....och igen.
Skicka en kommentar
<< Startsida