Henric de la Cour är hjärnan bakom allt. Alltid.

Alla som känner mig vet att jag mer eller mindre helgonförklarat grupperna Yvonne och Strip Music. Gemensam nämnare för dessa 2 grupper är frontmannen och textförfattaren Henric de la Cour och Christian Berg (bas & synth). Frågan jag och Jenny ställer oss var dag är hur den stora människoheten lyckats undvika att inse dessa bands storhet i alla dessa år. Yvonne släppte sin första skiva 1993 så jag börjar misstänka att det inte handlar om någon radioskugga eller kommunikationsmiss utan att det helt enkelt är så att dagens fotfolk tycker sådana som Måns Zelmerlöw är bra. På riktigt.
Nog med elände, till saken...
Som så kallat "hardcore-fan" införskaffar jag givetvis alla skivor och singlar som släpps. Jag hade dock en liten plump i protokollet, tills denna veckan. Jag införskaffade nämligen Yvonnes EP "My man foreverman" från 1999 på Tradera. Jag skulle kunna ägna en diger hatbloggning åt Tradera då de sålt sin själ till kapitalismen, på ett dåligt vis. Nu skall jag dock inte befläcka min hyllningsbloggning med hat och vrede utan återgår genast till ämnet. Denna förlorade graal innehåller 4 spår:
1. My man foreverman
2. Lifesupporter
3. Signing off
4. Keep doing it to myself
Spår 1 finns även med på skivan "True Love", även den från 1999. Ett relativt svagt spår som inte lämnar något djupare avtryck. Däremot är de andra 3, tidigare för mig okända, spåren fruktansvärt bra. Framförallt spår 3 är kriminellt bra och spår 2 flåsar i dess nacke.
Vart vill jag komma?
Egentligen ingenstans förutom att jag vill förändra världen. Om alla slänger en Absolut Music-skiva och köper en Yvonne/Strip Music-skiva så tror jag världen kommer bli en bättre plats att leva på. Tänk inte på vad dagens musik kan göra för dig, tänk på vad du kan göra för nästa generations musiksmak.
Ps. bilden är från Strip Musics konsert på Smålands i Lund 050515 fotad av min gode vän Johan Jönsson.


5 kommentarer :
Jag hatar Måns Slemmelöv mer än krig, svält och adjob.
Mer än AdJob? Det är hårda ord, mycket hårda ord.
Dubbelt kött mer än AdJob.
Jag kan bara instämma med vad du skriver. Tyvärr hade jag väl ingen direkt koll back in the days när det begav sig för Yvonne. Men jag upptäckte Strip Music och lyssnade in mig på Yvonne såhär i efterhand och det är verkligen bland det bästa musikSverige har att bjuda på. Jag tycker synd om folk som inte vet vad de missar. Samtidigt känns det orättvist att varken Strip Music eller Yvonne fått det erkännande de förtjänar.
Det är aldrig för sent att upptäcka Strip/Yvonne.
Håller helt med att de förtjänar ett ordentligt erkännande.
Skicka en kommentar
<< Startsida